När skärgårdsskutan kom lastad

Annons

Från 1200-talet och fram till början av 1900-talet seglade skärgårdsborna i bruksbåtar och skutor till Stockholm för att köpa varor de behövde eller frakta och sälja varor som efterfrågades i Stockholm. I nya boken ”En skärgårdsskuta kommer lastad. Bondeseglationen till Stockholm” berättar författaren Lars G Soldéus om en verksamhet som under lång tid var hårt reglerad.

Till en början var handeln med fastlandet av husbehovskaraktär. Produkter från egna gården såldes eller byttes vid olika handelsplatser mot varor som skärgårdsborna behövde och som inte fanns på hemmaplan. Bruksbåtar som storökor och storbåtar användes och produkter som torkad och saltad fisk, sjöfågel, ägg, smör och mjölk samt kött och boskap kunde finnas i lasten.

Senare utvecklades också fraktseglationen där skärgårdsbor seglade sin skuta med egna varor till kunderna. Skutor som kunde ta större laster blev mer och mer vanliga i takt med att stadens behov av varor växte och skärgårdarna längs ostkusten fylldes av ”gaffelriggade storbåtar, piggskutor, vedjakter och galeaser som levererade stora mängder sand, ved, hö, träkol och ’lantmannaprodukter’ till huvudstaden”.
Resorna till sjöss kunde vara fyllda av äventyr och strapatser av olika slag, men resorna var också ett sätt att lära känna nya uppköpare och knyta vänskapsband med stockholmare. “Man lastade och lossade på dagarna och seglade om nätterna.” I boken om bondeseglationen till Stockholm berättar Lars Soldeus om båtarna, arbetet, människorna och de många lagar och förordningar som gällde för varor och transporter under olika tidsperioder. Han tydliggör det regelverk som bondeseglationen hade att rätta sig efter och förklarar tullar och avgifter som “strömpenningen” och “pålpenningen” som blev viktiga inkomstkällor för staden.

Här och där mellan mer faktabaserade kapitel i boken finns anekdoter och skärgårdsbors berättelser, som “En Stockholmsresa från Utö på 1880-talet” och “Med potatis från Öland”. Boken har mycket bilder och kartor samt författarens ritningar på olika båttyper.
På flera sidor i boken berättas om vedjakterna Josefina och Wala och familjen Nyström som var hemmahörande på Skogsö vid Södra Stäket i Saltsjöbaden, och deras laster och lossningsplatser.
– En stor del av jobbet är att samla material och ta del av fakta och forskning och träffa folk och lyssna till andras berättelser. Det finns många dolda kunskaper att hitta. Både Inger och jag är nyfikna som personer och har seglat 40 år i skärgården. Det här är den fjärde boken vi gör tillsammans, säger Lars Soldeus.

Författandet har blivit ett familjeföretag där båda är engagerade i arbetet och lagret av böcker finns hemma i villan på Solsidan. Att jobba ihop gäller såväl framställningen av boken som försäljningen nu när den är klar. Det är parets fjärde bok på temat ostkustens skärgård och skärgårdsbor så de vet hur de ska lägga upp arbetet framöver.
– Vi kontaktar många föreningar och museer och håller föredrag. Det är ett heltidsjobb och fantastiskt roligt att träffa så mycket folk och se det stora intresse som finns, säger Inger Soldeus.
Marie-Louise Gravestam

Annons