Glädje, sorg och kamratskap

Sven Bergsten har gått bort. Saltsjöbladet minns den tidigare kyrkoherden i Saltsjöbaden. Han var också Saltsjöbadens IF:s ordförande 1996 – 1998.

“Jag trivdes oerhört bra i Saltsjöbaden där jag bodde och arbetade i åtta år men jag längtar inte tillbaka till Stockholm”. Det sade Sven Bergsten, kyrkoherde i Saltsjöbaden 1988 – 1999, när Saltsjöbladet träffade honom efter att han hade flyttat till Öland med hustrun Margareta som var kyrkoherde i Borgholm. Fastän han kallade sig “stockholmare till 100 procent” berättade han att han gillade “långsamheten” i de nya omgivningarna och att han hade fått ett nytt intresse sedan han “drabbats av en trädgård” efter att ha köpt hus i Borgholm. Då, 2001, var han kyrkoherde i en församling utanför Kalmar och trivdes bra med tillvaron. Men han medgav att det också fanns sånt han saknade från livet i huvudstaden. “Stämningar, ljuset över stan, ungdomsminnen.”

Innan tillsättningen som kyrkoherde i Saltsjöbaden hade han jobbat som ungdomspräst i Maria Magdalena församling i Stockholm och han hade ett stort idrottsintresse. Som präst hade han alltid engagerat sig i föreningslivet och det fortsatte han med i Saltsjöbaden. I början av 1990-talet kom han med i Saltsjöbadens IF och 1996 blev han idrottsföreningens ordförande. Förutom styrelsearbetet i föreningen och att planera idrottsevenemang skrev han ledare i Saltsjöbladet och var lite av det han själv kallade “marknadsgeneral” för det återkommande evenemanget Saltsjöbadsdagarna där Saltsjöbadens IF var huvudarrangör och även Saltsjöbadens församling hade ett tält.

I jubileumsboken “Saltsjöbadens IF 100 år” från 2006 intervjuades Sven Bergsten av Cecilia Tottie om tiden i Saltsjöbadens idrottsförening som han mindes med glädje. Han poängterade att rent spel och kamratskap är viktigare än att vinna till varje pris.
“Jag har idrottat mycket men aldrig varit bra, utan alltid varit en medelmåtta. Därför har jag ett visst hjärta för folk som ej lyckas. Det viktigaste är att barn och ungdomar får idrotta för att det är roligt”, framhöll han i intervjun.

Som kyrkoherde i Saltsjöbaden var han en omtyckt och öppen person som anordnade friluftsgudstjänst vid Grand Hotel och lät kyrkan synas i Saltsjöbadens centrum, Tippen. Under hans tid i Saltsjöbaden publicerades församlingens tidning Saltaren som en inlaga i Saltsjöbladet, för att att synas och få stor spridning.
Sven Bergsten var en kyrkoherde full av förslag och framåtanda. Att låta göra en modell av vedskutan Josefina, som hänger i Skogsö kapell var hans idé och under hans tid i Saltsjöbaden förverkligades tanken på församlingens förskola Nyckelpigan.

Såväl som kyrkoherde och ordförande i idrottsföreningen i Saltsjöbaden var han en initiativrik och handlingskraftig person som på samma gång hade förmågan att lyssna och tala med glöd i både högtidliga och lättsamma sammanhang. “Många saltsjöbadsbor lät mig dela deras glädje och sorg. Det var fantastiskt att känna den tillit många hade till mig som präst”, sade Sven Bergsten när vi träffades sommaren 2001 i hans prunkande trädgård i Borgholm. Han såg det som en ynnest att kunna fortsätta att arbeta som präst och att få träffa människor i olika skeden, ta del av livets hela panorama och “bli överraskad varje dag”.

Predikade gjorde han aldrig på rutin enligt honom själv. Han tyckte att man måste vara lyhörd. Och han tyckte om Uppenbarelsekyrkan som hade varit en del av hans arbetsplats under tiden i Saltsjöbaden. “Hela kyrkan är ett konstverk, en berättelse som aldrig tar slut. Där finns allt, mänsklighet och lidande. Jag älskade den kyrkan och den saknar jag”, sade Sven Bergsten.
Marie-Louise Gravestam