Älfvåg – Främlingar på stan
Vad har ryska revolutionen med Saltsjöbaden att göra? Svar inte mycket. Men lite drabbade blev vi dock. Vän av ordning undrar givetvis hur? Här kommer några rader som förklaring.
Först skall jag berätta om en fråga jag fick av min dåvarande och i Samskolan legendariska historielärarinnan Karin Wåhlstrand som under en lektion ställde följande fråga till mig – Hur kommer det sig att Mats kan så mycket om ryska revolutionen? Jag svarade på mitt vanliga lite arroganta och överlägsna sätt – Efter att ha sett långfilmerna Doktor Zjivago och Pansarkryssaren Potemkin – sen kan man allt om ryska revolutionen blev mitt svar.
Dessa rader kommer inte bli en historieberättelse om vårt gigantiska grannland Ryssland, men de flesta vet säkert att herr Lenin tog till makten efter en blodig revolution 1917 och helt enkelt gjorde slut på tsarepokerna. Den störtade tsaren Nikolaj II med familj gick döden till mötes av de nya härskarna och detta spred givetvis skräck hos övriga välbeställda familjer. Då var goda råd dyra, här gällde det att fly med pick och pack(och pengar) och så blev det i många fall. Ryska familjer flydde helt enkelt. Vart tog då dessa flyende familjer vägen? Eftersom orten i Stockholms inre skärgård med sin vackra omgivning och ståtliga hotell sedan tidigare besökts av många högreståndsfamiljer från Ryssland blev Saltsjöbaden en lämplig tillflyktsort.
Utan att lägga någon politisk värdering i det hela kan man kanske förstå dessa flyktingar. Med risk för att bli av med alla sina tillgångar och dessutom kanske bli avrättade valde man Saltsjöbaden. Med en stor kappsäck full av pengar(rubel) och en vana att leva ”det ljuva” livet tog flyende familjer in på hotellet och inrättade sitt nya liv där. Där bodde man så länge pengarna räckte. Eftersom denna tidnings föregångare Saltsjöbadens och Nacka Tidning hade för vana att publicera en så kallad främlingslista i varje utgåva kunde man åren runt ryska revolutionen ofta se namn som avslöjade att man tagit till flykten. Varför berättar jag nu detta? Ingen speciell anledning utan att det helt enkelt är en anekdot i Saltsjöbadens numera 150 – åriga historia.
Mats Älfvåg