Webbkrönika – Tiden är vad man fyller den med

Jag har fått räckviddsångest, när jag cyklar på min elcykel. Någon tycker att det duger väl bra med en vanlig växelcykel, som jag alltid haft, men det gör det inte. Tycker att med ålderns rätt man kan behöva lite hjälpmedel både här och där och nu blev det en elcykel. Med ryggsäcken på, kan jag handla på Tippen eller i Forum, det går hur lätt som helst. Väl hemma kan jag ladda igen, och även om det tar sex timmar att ladda fullt, så är den klar till nästa dag.

Men om jag ska ut på en längre tur, blir det problem. En vacker dag i somras tänkte jag mig en längre tur ut på Ingarölandet, och det skulle snålas på batteriet, var planen.

Jag kom till Björkvik, sen var det ”soppatorsk ”. Jag hade räknat fel, och trött och förbannad började den manuella resan hem. Solen gassade, cykeln är tung och det är cyklisten med, och snart genomsvettig. Det blir att låsa cykel i diket, ta buss o tåg, och hämta bil med cykelhängaren på.

Väl hemma igen, missnöjd med mig själv satt jag o surade resten av dagen, medan solen sken och syrenerna doftade. Det märkte inte jag, en förstörd dag. Räckviddsångest.

Vill du ha ett alternativ?
För ett tag sedan kom Peter, vår granne, hem vid tiotiden på kvällen dragande på sin cykel med punktering. Han hade varit på besök i Huddinge och cyklade hemåt på förmiddagen dagen efter, då han fick punka. Han berättade: (häng gärna med på Google Maps):

”Jag startade på Ågesta vägen och gick mot Farsta strand för att hitta en cykelaffär. Men nej! Jag har ingen mobil med mig så jag frågade mig fram. Någon sa att det finns en affär i Sköndal och eftersom det ligger på rätt väg så gick jag dit men nej igen, ingen reparatör. Jag köpte med mig en lunchlåda och gick mot Skarpnäck, där skulle det finnas en cykelverkstad. Väl där möttes jag av en dammig skylt som det stod “Stängt på grund av Corona”.

Men varför tog du inte tunnelbanan från Skarpnäck eller Bagarmossen då? avbröt jag.

”Det var en sån skön dag så jag fortsatte till Brotorpsstugan och åt jag min lunch och läste några kapitel i min bok,” svarade Peter. ”Sedan gick jag via Kolarängen bort till Sandakällan där jag fyllde på mina vattenflaskor med friskt källvatten. Sen gick jag runt sjön till Sandatorp, badade och läste en stund till i min bok.

I skymningen gick jag sedan vägen över ängarna via Erstavik och sedan hem. Det har varit en fin dag.”

”Så en dag som du skulle ha gått hem på 4 timmar eller max 2 timmar kommunalt, tog det nu 10 timmar och du är nöjd frågade jag häpet.
”Japp, tiden är vad man fyller den med,” sa Peter.

Medge att man gillar inställningen. Förvandla något dåligt till något bra. Jag kunde också ha stannat, ätit mitt äpple, badat och läst min bok, men den del av mig som ville effektivt lösa problem, nu, tog överhand.

Nu tänker jag ta en cykeltur till källan vid Sandasjön och fylla, ett par flaskor med friskt källvatten. Häng med, kära Saltisbo, det hinner du.

Förresten:  Har SIF en cykelsektion?

Tommy Braathen