Krönika – Njutbart och rituellt med båtvåren

Vårkänslor på Neglingevägen, efter sportlov så är det hög tid att börja vårstöket, hinner ju knappt tillbaka innan det är påsk i år.

Det häftigaste i år är att våra 15-åriga tvillinggrabbar har gått och köpt sin första egna segelbåt! Så oerhört kul att få uppleva laddningen och entusiasmen, deras leende när vi hade gjort upp köpet hemma hos Arne i Märsta och åkte ner till deras båt kommer jag aldrig glömma. Mona en Rival 22 från 1977 skall nu förgylla Pålnäsviken i sommar. Jag har väntat på just det här, när passion träffar och fyller dem med energi och kraft.

Att som förälder få vara med när det händer är så häftigt, ” pappa vi ska till båten i helgen vi har kollat vi kan ta tåget till Märsta sedan tar det 48 min att gå till båten, det är ju ingenting”. Jag tror nyckeln för att ett intresse/hobby skall bli en passion är att det laddas med emotioner och mkt själ. Jag tycker mig ha rätt att utrycka mig om detta då jag lyckats influera såväl fru som alla tre barnen med passionen för segling och skärgårdsliv. Vi har nu 4 större segelbåtar i familjen, det kan nog ses som dårskap men då har ni missat poängen med att ha båt. Det handlar om att ta hand om en vacker skapelse som du laddar med mängder av upplevelser och minnen.

Båtlivet är som våren väldigt rituell och om du laddar det rätt väldigt njutbart. Tror du kan jämföra det med att få börja påta i trädgården eller ta fram motorcykeln eller dricka första Rosévinet beroende på vilken passion du har. Ser du båtrustningen eller trädgårdsarbetet som ett stressmoment och ett måste så har du missat grejen. Jag klappar under kommande månad mer på båtarna än på min fru. Jag vet vad som skall göras för det görs varje år och det är en härlig rogivande och stimulerande känsla och kontrast mot det ständigt utmanande och mycket nya på jobbet. Du möter fixarna på varvet eller grannen i trädgården och det är lite som att vara på Arlanda inför en resa, du vet när målet och planen och ”preppandet” inför är mer än halva grejen. Visste du att planeringen av en resa har större påverkan på vår lycka och välbefinnande än själva resan? Båtlivet är ju kanon, sju månader putsa och preppa och fem månader segla…

Det är så galet priviligierat att få bo så vackert inramat som vi gör här ute och jag får ibland påminna mig om det och passa mig för så kallade lyxåsikter. Det vill säga uttryck som skänker status åt de socialt priviligierade men snarare är livsöden för andra. Att hata rådjuren som äter upp rabatterna eller raljera kring kärnfamiljen ses som kallprat på en ersättningsbuss men kan vara livsöden för de som inte har fått uppleva närhet till naturen eller trygg familjemiljö. Men just våren är verkligen nära för alla nu och ritualer och traditioner är så viktiga i ett samhälle så låt oss hålla i och stärka dessa och tänk som mina grabbar att 48 minuters promenad – till vad det nu är du brinner för – är ingenting!

Vi ses på båtklubben eller på busshållplatsen i backen vid Tippen där vi kommer stå på rad med ansiktena tiltade mot solen ovanför Igelbodaskolan. Snart kommer de börja sopa gatorna och det gråa explodera till grönt. Sedan kommer alla båtar vara i sjön och alla altaner invigda och rosévinerna upphällda, innan allt putsat dränks i gult tallmjöl, sedan är det sommar igen i underbara Saltis.

Robert Dybeck

är entreprenör, inspiratör, livskonstnär och skärgårdstok med stort intresse för Saltis på många plan.