Byggnadsminne fyller jämnt

Stockholms observatorium i Saltsjöbaden fyller 90 år den 5 juni.Tankar på ett nytt observatorium för att ersätta det gamla på Observatoriekullen vid Odenplan i Stockholm hade funnits en tid när Knut Wallenberg läste om saken i Svenska Astronomiska Sällskapets tidning, som någon skickat honom.

Han föreslog Kungliga Vetenskapsakademien att göra en kostnadsutredning och leta upp en bra plats för astronomisk verksamhet och Karlsbaderberget i Saltsjöbaden ansågs lämpligt. Det låg på avstånd från stadens störande ljus och föroreningar, hade bra kommunikationer och fri horisont mot söder (på norra halvklotet observerar man helst i sydlig riktning, där himlaobjekten står som högst över horisonten). Det var också mindre molnigt nära kusten.
Till arkitekt utsågs Axel Anderberg (1860-1937) som bland annat ritat Naturhistoriska riksmuseet och Operan i Stockholm. Pengar donerades av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Vetenskapsakademien bidrog till finansieringen.
Den 4 juli 1929 började man schakta för observatoriets huvudbyggnad. Naturen med bergknallar, tallar, gräs och små lövträd sparades i möjligaste mån. Personalbostäder nära observatoriet byggdes på området.

Bild från montaget av kupolen för spegelteleskopet under bygget 1931. (Ur observatoriet i Saltsjöbadens arkiv, Stockholms universitet)

Det största teleskopet, dubbelrefraktorn, högst upp i kupolen är åtta meter långt och väger 11 ton. Golvet kan höjas och sänkas för att göra det lättare att rikta tuberna mot olika delar av himlavalvet. Andra kupolbyggnader på området rymmer andra typer av teleskop och under åren har fler byggnader tillkommit.
1973 blev Stockholms observatorium en del av Stockholms universitet och 2001 flyttade astronomerna från Saltsjöbaden till Albanova vid Roslagstull. Observatoriet i Saltsjöbaden som när det byggdes ansågs vara ett av Europas modernaste är föråldrat och används inte längre. Några av de mindre kupolerna nyttjas av föreningar med amatörastronomer och ibland visas det stora teleskopet.
Det 90-åriga observatoriet i Saltsjöbaden och hela området med alla byggnader som hör till, är klassat som byggnadsminne, ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk som hyr ut lokalerna till Kunskapsskolan.

”Vi ska fira 90-årsjubileet med bubbel och smörgåstårta tillsammans med gamla kollegor och några av våra barn, här i Prefektbostaden. Det ska bli väldigt trevligt”, tycker Gunilla och Per-Olof Lindblad.

Och i ett par av husen på området är det fortfarande bostäder. I Prefektbostaden med en magnifik matsal och sällskapsrum med fönster åt tre håll bor paret Gunilla och Per-Olof Lindblad. Där har Per-Olof bott sedan pappa Bertil Lindblad, astronom på Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm fick ansvaret för det nya observatoriet där han blev föreståndare och familjen flyttade ut till Saltsjöbaden. Per-Olof var tre och ett halvt år och invigningen av observatoriet är hans första minne.
– Jag stod i ett fönster och såg min pappa och andra svartklädda herrar i hög hatt komma gående uppför trappan och jag hade ju hört att kungen skulle komma, berättar han.
Det som hade låtit så spännande blev något av en besvikelse för den lilla pojken, Gustav V hade ingen krona på huvudet och kungen såg precis likadan ut som de andra farbröderna.

Att den lilla pojken en dag skulle bli astronom som fadern var det ingen som visste då, nej, zoolog ville han bli. Men genom studier drogs han ändå till astronomin. 1951 blev observatoriet hans arbetsplats och 1966 efterträdde han sin far som chef för Stockholms observatorium.
Per-Olof och hustrun Gunilla Lindblad som har varit gifta långt mer än 60 år har i stort sett, med avbrott för utlandsvistelser, bott i Prefektbostaden sedan de gifte sig. Här fanns plats så det räckte, både inne och ute för parets sex barn.
– Här har vi alltid haft vårt hem och vår fasta punkt. Idag har vi 17 barnbarn, säger Gunilla, så plats är gott att ha.
Själv har hon varit lärare och anordnat resor till alla kontinenter, även Antarktis, och hon och Per-Olof har rest mycket tillsammans. Vandrat i fjällen, tältat i Afrika, seglat och åkt skidor på längden och utför.
– Vi träffades i Fryksås i Dalarna på ett pensionat när vi åkte skidor, berättar Gunilla Lindblad.
Just idag har hon hämtat ut ett nytt pass och nya resor hägrar för båda.
– Nepal skulle jag vilja åka till igen, säger hon.

Men den fasta punkten är bostaden på Karlsbaderberget med observatoriet som granne. Och numera finns skolbarn som skapar liv och rörelse i området. Lite som när de egna barnen var små och andra barn, som hade föräldrar som jobbade på observatoriet, bodde i husen och lekte och sprang omkring. Ja, som när Per-Olof Lindblad, professor emeritus i astronomi, och hans syskon växte upp. Då, för 90 år sedan när observatoriet byggdes och de just hade flyttat till Saltsjöbaden.
Marie-Louise Gravestam