En pionjär och problemlösare

”Ingemar Kullenberg gomidda gomidda”, svarar jubilaren när vi hörs på telefon för att bestämma en tid att träffas, hemma hos honom, i Syrenparken. ”Ja, men vi ska ses hemma hos mig, inte sitta där borta i sällskapsrummet”, säger han bestämt.

Att Ingemar Kullenberg är en person med bestämda och okonventionella idéer är välkänt bland kollegor och kunder i den resebransch han har jobbat. Det började med att han arrangerade en skidresa 1960 med tåg till Österrike för lundastudenter. En resa han gjorde reklam för med en stor affisch, som han gjort själv. Egentligen skulle han fortsätta plugga.
– Men nu var jag inne i resebranschen och det blev inga fortsätta studier, säger och ser nöjd ut.
Ändå har det varit mycket som handlat om skola för Ingemar Kullenberg i den tidigare delen av livet. Under uppväxten i Helsingborg skildes föräldrarna och trassel uppstod när han skulle bo hos pappan och nya styvmamman.
– Vi gillade inte varandra, hon var elak. Jag kunde inte bo kvar hemma.

Det blev en rad olika internatskolor, bland annat i Osby och Sigtuna men det ville sig inte den dagen han skulle ta studenten.
– Jag var den enda av 80 elever som fick gå ut bakvägen efter att ha misslyckats i de muntliga förhören. Det var inte kul.
Men när skolan i Sigtuna plötsligt behövde en språklärare blev han tillfrågad av rektorn att ta jobbet och så blev det. Han undervisade på gymnasiet i franska och tyska och fick även hoppa in som svensklärare. Han tog också studenten senare och läste en tid franska vid Sorbonne, och bodde på Svenska elevhemmet i Paris.
Men nu hoppar vi till resebranschen igen där han blev en pionjär på många sätt och där det snabbt började rulla på för hans del så det svischade om det. Hans företag arrangerade charterresor, med flyg, tåg eller buss, och tog många tusen svenskar till Alperna varje år. Från början var det till skidorter i Österrike men efter ett tag så sneglade han åt Frankrike och trotsade alla som skakade på huvudet.
– Inga svenskar på den tiden trodde att det gick att åka skidor i Frankrike. Men det löste jag genom att göra en liten broschyr som hette “Franska på skidresan” som alla resenärer som bokade resa fick med sig. Den som ville fick också undervisning i franska av mig några timmar i veckan inför skidresan.

Det var mycket som löste sig genom Ingemar Kullenbergs annorlunda idéer. Resenärer som ville ha grupprabatt erbjöds sänkt pris – om de vann över honom i armbrytning, eller pilkastning. “Det var sällan jag förlorade i armbrytning och i pilkastning var jag i det närmaste oslagbar så det var nästan aldrig jag behövde sänka priset på resan” berättade han i en intervju i samband med att han 1997 firade 25-årsjubileum som arrangör av golfresor.
För visst gick firman bra och skidresorna till Alperna blev mer och mer populära men det här med skidresor hade sina risker och branschen och han själv åkte på några rejäla smällar. Han berättar om lavinolyckan utanför Oberstauern 1965 då en buss med Kullenberg-resenärer träffades av en lavin och 13 ungdomar dog under snömassorna.
– Jag skulle själv åkt i den bussen men missade den och satt i bussen bakom som hann tvärnita när c lavinen kom. Vi var de första som kom till olycksplatsen och grävde fram så många levande och döda vi kunde. Det var en fruktansvärd olycka.
Det var svårt att sälja resor efter olyckan och det tog hårt på ekonomin. Det gjorde också ett par år utan snö i Alperna på 1980-talet.
– Det var katastrof. Jag lade av med skidresor. Nu satsade jag på golfresor istället, det var säkrare, säger Ingemar Kullenberg, som var en pionjär även där, golfen var ännu inte en folksport i Sverige i början av 1980-talet. Evian i Frankrike blev första resmålet för Kullenbergs golfresor, han var först med att ha svenska golfinstruktörer på plats och firman drevs med hjälp av egna familjen.

Det blev golfresor till många fler länder och platser, som Italien, Jersey, Franska Rivieran, Zell am Zee och Spanien förstås.
– Det gick väldigt bra, resorna var enormt populära och vi fortsatte till 2005 då vi sålde firman.
Att ha förmågan att lösa problem snabbt och kunna språk har betytt mycket för att han lyckades. Även om affärslivet också inneburit motgångar.
– Visst har det varit bra att kunna tala språket. Det märkte jag när vi började med resor till Italien och jag skulle förhandla med hotellägarna. Men jag är latinare och pratar franska så det gjorde att jag klarade mig någorlunda, säger Ingemar Kullenberg.

Fast “någorlunda” är inte ett ord som känns rätt när det hndlar om 90-åriga Ingemar Kullenberg. Det är en person som tagit ut svängarna under livet och fått hantera både med- och motgångar. Det sägs att han skriver på sina memoarer. Hoppas det stämmer och att han tar med alla anekdoter som surrar i luften runt hans person och hans resor. Här får jag bara plats med en (som han ringer mig om dagen efter intervjun): “Det fattades ett rum på en skidresa den första natten. Jag blev tvungen att fråga en man och en kvinna om de kunde tänka sig att dela ett dubbelrum, bara för en natt. De gick med på det – och sedan fortsatte de att dela rum hela veckan. De gifte sig senare.”

Marie-Louise Gravestam

SALTSJÖBLADET GRATULERAR
Namn: Ingemar Kullenberg
Känd profil: I resebranschen
Fyllde: 90 år den 22 april
Bor: I lägenhet i Syrenparken
Gift med: Ulla, sedan snart 50 år
Familjen: Är stor och blandad, med döttrar och söner och barnbarn
Kör: En röd Saab Cabriolet, som har ersatt den gula av samma sort som hade 45 000 mil på mätarn.
Sportat mycket: Gillat slalom, golf och tennis. ”Tennisen var roligast”
Läser: Historiska böcker och tidskrifter.
Pratar flytande: Tyska och franska
Kan recitera utantill: Dikten ”Lorelei” – på tyska