Historia – Dalaröbryggan och dess betydelse.

Bildtext huvudbild ovan: Vykort med gamla Dalaröbryggan troligen 1930-tal. Utanför ligger delar av Svenska flottan på besök. Fartyget i förgrunden är minkryssaren Clas Fleming och det andra är ett pansarskepp ur ”Sverige-klassen”, antingen HMS Sverige, Drottning Victoria eller Gustav V.

När Saltsjöbanan invigdes 1 juli 1893 så var inte banan ännu helt färdigställd.
Ändhållplatsen inne i Stockholm som skulle ligga vid Stadsgården kunde ännu inte användas eftersom Stadsgårdstunneln under Södermalm ännu inte var klar. Fram tills slutet av 1893 fick därför hållplats Fåfängan fungera som järnvägens startpunkt. Detta skapade lite problem när lok och vagnar skulle upp på spåren då de var tänkta att föras in just från Stadsgården.

Därför valde man att istället transportera lok och vagnar på pråmar till kajen som fanns ute i Saltsjöbaden, den så kallade Dalaröbryggan. Även om Saltsjöbadens station som byggts precis nedanför Grand Hotell var tänkt sluthållplats för Saltsjöbanan så byggdes ytterligare ett stickspår ner hela vägen till Dalaröbryggan. Arbetschefen för Saltsjöbanan Birger Stafsing föreslog att man skulle montera stora lyftkranar på land och med dessa lyfta den ”rullande materielen” till spåren. Då detta skulle behandlas i styrelsen så yrkade G. O. Wallenberg avslag på förslaget och yttrade ”för överförande av materielen behövs ingen ingenjör, det klarar en sjöman både bättre och billigare!”

Stickspåret som leder ner till Dalaröbryggan. Längst bort till höger kan man skymta den välkända Grand Restaurant på Restaurangholmen.

Mycket riktigt så hade han rätt. Man placerade pråmarna vid bryggan och la räls från pråmarna över bryggan till järnvägen och man kunde sen rulla lok och vagnar in på banan.

Dalaröbryggan fick ett stationshus och fortsatte vara en viktig omlastningsplats för diverse gods som skulle tranporteras till alla de platser längs linjen där samhällen nu skulle växa fram.

Vykort med Dalaröbryggan från 1930-talet. Bron som syns i bild 2 är borta.

Svenska flottan nyttjade denna möjlighet att slippa gå hela vägen in till Stockholm om inte behov fanns och Baggensfjärden blev en vanlig ankarplats för fartygen. På så vis kunde de till del ta emot gods som kom med Saltsjöbanan och sjömännen kunde om man hade möjlighet ta tåget in till Stockholm. Järnvägstationen förlorade dock till stor del sin betydelse 1947 då Saltsjöbadens station byggdes om och flyttades mycket närmare Dalaröbryggan än den tidigare gjort.

Dalaröbryggans kajplats har med tiden byggts ut och flyttats lite, men har sedan 1800-talet fortsatt fungera som hållplats för skärgårdens båttrafik och trafikeras året om av Waxholmsbolaget och andra skärgårdsbåtar.

Victor Boström

Källa: Saltsjöbadens Historia Jubileumsskrift 1959

Artikeln är ett samarbete mellan Saltsjöbladet och saltsjöbaden_historiskt, ett konto på Instagram som visar bilder från Saltsjöbadens historia