Webbkrönika – Alltid något att se fram emot
Pelle och hans kompisar hade just tagit av sig skidorna under första skiddagen i Tarfallas fjällvärld, och nu skulle det bli enkel lunch via Triangaköket i solen bakom vindskyddet. Pelle hade hemma i Saltis, lovat resten av gruppen att han skulle fixa ihop något enkelt, så därför kom plastburkarna upp ur Pelles ryggsäck. Efter en stund spred det sig en ljuvlig doft, och de första Fjällburgarna Rossini såg dagens ljus. För dig som inte vet vad en Fjällburgare är kommer receptet här: Till en stadig ”puck ”stekt oxfile´, nedsänkt i sås gjord på massor av brandy, smör samt några nypor sultanrussin, serveras allt på ett stort hamburgerbröd. Till det ett glas naturligt kall Chablis. ”Englene synger”, som Pelle brukar säga. Och javisst, det kan bara beskrivas som en totalupplevelse, av natur, fjälluft och ljuvlig mat.
Och sedan dess är förväntningarna i gänget på årets första måltid på fjället med Pelle, vadå? Jo Fjällburgare Rossini! Alltid!
Vår familjs första jul tillsammans, efter att ha lämnat var sitt äktenskap bakom oss, skulle firas utan barn. Deppigt, men så var det. Vad skulle vi göra? Skulle vi resa bort, jobba för Stadsmissionen eller ska vi sitta och glo själva på vår julskinka under julhelgen?
”Nä”, sa Kerstin, ”vi bjuder in alla vi känner på nära håll i Saltis, på provsmakning av vår julskinka, en skinkmacka med Lions senap och öl vin och glögg, två dagar före julafton, blir kul. Folk behöver en AW innan det sista julstöket”, sa hon. ”På så sätt får vi också en härlig gemenskap, där värmen räckte långt över julafton och så blir vi av med skinkan!”
Snart upptäckte vi att en skinka inte är nog, det fick bli tre olika, en rökt, en vanlig och slutligen en skinka marinerad i Coca-Cola. Vi fick en härlig Jul med massor av blommor och hälsningar.
Året efter, vid nästa jul, dök det upp frågor i kamratkretsen: Blir det ”Skinkparty” i år också? Blir det Coca Cola skinka i år också? Det blev det, och åren därefter också. Under alla 20 år med undantag i julas så klart, har det varit samling hemma hos oss två dagar före julafton, inklusive Coca-Colaskinka och Lionssenap och alla barn. Några lär till och med tycka att julen inte börjar förrän ”Skinkpartyt” varit.
Vad har dessa historier gemensamt om inte längtan och förväntan!
Nu, när sportlovet snart är överståndet, lämnar vi vinter och sånt bakom oss. I stället, av med ”pressen” på båten, tjocka vinterkläderna av kroppen, fixa cykeln, påta i trädgården och kanske träna den slappa kroppen inför badsäsongen. Nu längtar vi till våren och som vanligt följs den av en varm och skön sommar. Alltid!
Det finns forskning på temat, så klart. När är vi som lyckligast i livet, tror du? I den ansedda The Economist, publicerades en internationell forskning för några år sedan att, lyckligast i livet tycks man bli först när man passerat 50. Det är väl något att längta till, alla ni som nu är mitt i skola, barn, karriär och självpåtagna krav.
Det finns alltid något att se fram emot således. Kanske till och med efter målgången i livet. Eller som vi sa i församlingen efter avgjort Saltsjöbadslopp för några år sedan: Vi finns kvar även när loppet är kört!
Ha en fin sommar, se´n längtar vi till jul igen!
Tommy Braathen