”Ansikten fascinerar”

Hon är överlycklig över att hon flyttade tillbaka till Sverige efter 21 år i USA. Hon älskar naturen och att plocka bär och svamp. En hobby är att måla 1700-talsporträtt.

– Jag har inte ångrat att jag flyttade tillbaka till Sverige en enda sekund. Det är det bästa jag har gjort, säger Anne Holmer.
Efter 21 år i USA och San Fransisco bosatte hon sig 1986 på Ljuskärrsberget och blev saltsjöbadsbo. Hon föddes i Boden och växte upp på Östermalm i Stockholm, idag är det närheten till skog och mark i vår svenska natur som hon älskar mest och alldeles särskilt de områden hon har på promenadavstånd i och runt Saltsjöbaden.
– Jag blev aldrig riktigt amerikaniserad och är överlycklig över att inte längre bo i USA. Det är underbart att ha naturen på så nära håll här på Ljuskärrsberget, absolut fantastiskt. När jag var nyinflyttad var jag så lycklig över att vara tillbaka i Sverige att jag kunde stanna och smeka en sten som jag gick förbi. Och det kan fortfarande hända när jag är ute i naturen, säger Anne Holmer med värme i rösten.

Hon älskar att plocka bär och svamp och en favorit är sandsoppen, som hon vet att många går förbi i svampskogen.
– Den går att torka och då smakar den som murklor, tipsar hon.
Det var genom vänner i Saltsjöbaden som hon efter flytten tillbaka till hemlandet fick tips om bostäderna på Ljuskärrsberget och det blev en lyckträff på alla sätt. Hon trivs i området och med lägenheten och här har hon plats för att måla. För fastän hon lovordar naturens skönhet är det inte där hon söker motiv till sina tavlor. Det är porträtt hon målar, även om det kan bli ett och annat stilleben med blommor också.
Hennes tavlor föreställer personer från 1600- och 1700-talet, Hon målar av porträtt med den tidens vackra kläder, smycken och frisyrer. Förebilder till tavlorna hon målar hittar hon i böcker, auktionskataloger eller på museer och hon väljer porträtt som hon tycker är attraktiva och “har personlighet”.
– Det fanns så fina kläder på den tiden. Mycket siden och spetsar, pärlor och håruppsättningar och det är roligt att lyfta fram alla de vackra materialen och frisyrerna.

Hon målar i torrpastell, och har prövat olika sorter under åren och är alltid på jakt efter en låda med de där “allra bästa kritorna” som är så svåra att få tag i.
– Jag har målat sedan barnsben och det har alltid varit porträtt. Ansikten fascinerar mig, säger Anne Holmer som tog fram målarkritorna på nytt efter pensioneringen från jobbet på en advokatbyrå. Extra uppmuntrad blev hon efter att ha presenterat en portfölj med 1700-talsporträtt för Grand Hotel i Stockholm, som köpte fem tavlor.

En inredningsaffär i stan har länge sålt hennes porträtt, alltid bakom glas och inramade i guldram, men nu har hon fått veta att butiken läggs ner.
– För mig är det här en hobby och det är därför det är så roligt. Grandma Moses, en amerikansk naivistisk konstnär som började måla när hon var 73 år är en stor förebild för mig.
Och det gångna året med mycket isolering, inga resor och inställda sociala aktiviteter har målandet varit än mer betydelsefullt. Det har blivit ett antal tavlor.
– Det har blivit mycket TV, jag har läst böcker och så har jag målat mycket. Hur lång tid ett porträtt tar att göra vet man aldrig. Det är så olika, ibland kan en påbörjad tavla bli liggande några år innan den målas färdig, säger Anne Holmer.

Marie-Louise Gravestam