Trogen badgäst snart 100

– Det hörde till att man tittade in till farmor och fick saft och bullar när man cyklade hem från badet, berättar Maud Iwarsson, trogen gäst på Dambadet i Saltsjöbaden.

Farmor och farfar bodde i huset som idag kallas Grünewaldvillan och det här var ett bra tag innan konstnären Isaac Grünewald köpte huset och flyttade in där. Maud Iwarsson som växte upp på Solsidan i Saltsjöbaden är född 1920 och yngst av fem syskon. Hon minns badet på Restaurangholmen från när det var alldeles nytt, 1926 hade badet precis blivit färdigt och som många saltsjöbadsbor från äldre tider tillhörde hon simklubben Plask
– Man lärde sig att simma och tog simmärken som Kandidaten och Magistern. Det var klädsim och djupdykning och så skulle man simma runt holmen, då hade man någon som rodde i en båt bredvid sig. Efteråt var det promovering och då var det pampigt må ni tro.

Hon beskriver hur högtidligt det kändes när de som skulle promoveras fick komma simmande in till en trappa för att gå upp ur vattnet, få en krans på huvudet och ta emot sitt märke.
– Pappa satt i en halmhatt och tittade på, minns Maud Iwarsson som inte bara blev bra på att simma, hon hoppade från det högsta tornet på badet också, fast med fötterna först.
Även om det mest blev Saltisbadet under uppväxten så kommer hon ihåg att de badade på många ställen även på Solsidan.
– Vi började bada tidigt på våren, så fort det blev lite varmt i vattnet.
Och bada och simma har hon fortsatt med hela livet. Och fastän hon bor i Nockeby i Bromma sedan 30 år är det Saltisbadet hon åker till och det gör hon så ofta hon kan hela sommaren.
– Jag åker tidigt på morgonen när det inte är så mycket folk. Först tar jag 12:an, spårvagnen till Alvik och numera tar jag Tvärbanan därifrån till Sickla. Tidigare kunde jag åka tunnelbana till Slussen men där är det så rörigt nu. Jag har gjort det några gånger men tycker att det är förskräckligt där nu.

I Sickla tar hon Saltsjöbanan och åker till Saltsjöbaden och promenerar ut till badet på Holmen.
– Men ibland byter jag vid Igelboda och åker till Solsidan istället. Det är så trevligt att gå och titta i kvarteren runt Ravinvägen där vi bodde när jag växte upp. Sedan promenerar jag från Solsidan bort till badet, säger Maud Iwarsson som fyller 100 år senare i höst.
Så sent som dagen innan vi ses, i slutet av augusti, har hon badat som vanligt på Dambadet där hon tillhör den mest trogna skaran av badgäster.
– Det går så länge det går, säger hon.

Maud Iwarsson, snart 100 år, åker kommunalt från Bromma till Saltsjöbaden och badar på Dambadet så ofta hon kan.

Hon gick åtta år i Samskolan i Saltsjöbaden och efter skolan ville hon börja jobba på restaurang. Hon hade sett servitriserna på Hasselbacken och tyckte de verkade ha så trevligt.
– Men det fick jag inte för pappa, han var rädd att jag skulle komma i dåligt sällskap. Så istället fick jag utbilda mig till sjuksköterska, på Sophiahemmet i Stockholm i tre och ett halvt år. Jag fick jobb på Serafimerlasarettet i Stockholm men så träffade jag min man och vi gifte oss och flyttade till Boliden där han hade fått jobb.
Familjen som senare flyttade till Hovås utanför Göteborgs bodde också utomlands i ett par omgångar. Under en stipendieresa till USA fick maken en hjärtinfarkt och avled hastigt, bara 51 år gammal.
– Vi bodde i Sverige då och man måste klara saker och ting. Jag kunde återuppta mitt yrke som sjuksköterska. Jag gick en kurs för det var så mycket man glömt och sedan arbetade jag i yrket tills jag blev pensionär, säger Maud Iwarsson.

Men det stämmer inte riktigt, för efter pensioneringen blev hon tillfrågad om att hon ville bli ”sophiasyster” och bli sjukhusvärdinna så man kan säga att hon hade en fot i yrket i 30 år till.
– Jag tog fram min gamla uniform och man kände sig väldigt uppskattad som sjukhusvärdinna.
Maud Iwarsson har mycket att berätta från sitt snart 100-åriga liv, inte minst minnen från barndomen och ungdomsåren i Saltsjöbaden. Hur de cyklade till dansbanan på Älgö och dansade, hur hon satt barnvakt åt Karl-Gerhards son Per Gerhard och hur mycket roligt hon och bästa vännen Ingrid hade, hur de åkte skidor på vintern – och badade på sommaren. Och hur pappan förbjöd dem att cykla ner till Saltsjöbaden när det var flottbesök på Baggensfjärden!

Senare i livet blev det förutom familjen och sommarstället på Kloverön utanför Marstrand mycket golf och hon spelar fortfarande bridge – och badar.
– I julklapp från en av sönerna får jag ett säsongskort till badet varje år. Det är så bra. Någon medicin har jag aldrig ätit. Huvudsaken är att man får bada, säger Maud Iwarsson.
Marie-Louise Gravestam