En sann berättelse om henne själv

Mona Tumba, född Nessim, 1941, träffade sin blivande man när hon var 16 år. I boken ”Mona Tumba – min sanning” berättar hon om första mötet, i Saltsjöbaden, med sin tio år äldre blivande man.

Hockeykändisen Sven Johansson som redan då kallades Tumba hade vattenskidskola i Saltsjöbaden och tillsammans med kompisarna cyklade hon dit för att kolla. När han sade åt henne att ”hörru bruden, sexa upp dig” så ska du få vara med på en bild” blev hon så rädd att hon gömde sig i omklädningsrummet ”för jag hade aldrig hört ett sådant språk — Jag som hade gått på Franska skolan som mer eller mindre var som ett nunnekloster fattade knappt vad det betydde”. Men hon kom ut igen och efter att hon fått visa sina färdigheter på vattenskidor cyklade hon hem till föräldrarna på Skogsö ”för att undkomma denna förskräckliga person”, som trots allt blev en vän till familjen. Och när Mona kom tillbaka efter en utlandsvistelse började de att umgås och vi vet ju alla att de blev ett par. Efternamnet byttes till Tumba och de blev ett kändispar som umgicks med kungafamiljen och ofta syntes på bild i tidningarna.

”Mona Tumba – min sanning” av Mona Tumba skriven tillsammans med Anna von Koch (Bokfabriken).

I boken berättar Mona Tumba mycket om sin egen familj och uppväxten på Östermalm i Stockholm och Saltsjöbaden, där familjen Nessim hade lantställe på Skogsö. ”Mitt paradis på jorden” kallar hon det forfarande. Dit åkte familjen varje helg och redan i maj flyttade hela familjen, pappa Nils, mamma Märta och de fem barnen Maud, Mona, Madeleine, Marie och Michael med barnsköterska och chaufför ut till Saltsjöbaden. ”Om vintrarna åkte vi långfärdsskridskor och konståkning på den frusna Baggensfjärden, som vi hade skottat upp.
Men allt var inte bara nöje, barnen fick hjälpa till att tvätta båtar, rensa ogräs och kratta sandstranden dit mamman kom ner med en filt och smörgåsar till lunch.

Boken är skriven tillsammans med journalisten Anna von Koch och Mona Tumbas livsberättelse har en fläkt av både spänning och lite kittlande inslag från såväl barndomens som familjen Tumbas kändistillvaro som vardagens och äktenskapets bekymmer och glädjeämnen. Hon berättar öppenhjärtigt om svåra händelser, sjukdom och sorger, men också om tiden som yrkeskvinna och vänskap som hållit länge, och om att bli ensam efter makens död och om intresset för att måla som väckts på senare år.
Marie-Louise Gravestam