Älfvåg – Professorns julklapp

Bildtext ovan: Årets höjdpunkt för professor Bertil Lindblad(längst till höger) som här packar upp sin julklapp. Året är 1949 och platsen tullhuset vid Stadsgården.
Objektet är en drygt 1 meter stor råglasskiva som skall användas till det nya spegelteleskopet vid Saltsjöbadens Observatorium.

Det lackar mot jul – Ja så brukar man säga när julen närmar sig. Och det är väl precis vad det gör nu. Julen närmar sig med stormsteg.

I tider som dessa brukar de flesta vara sysselsatta med att skriva sin julklappslista för att sedan skicka den till tomten. Just julklappslista skall det handla om denna gång. I slutet av fyrtiotalet hade man uppe på observatoriet beslutat att bygga ett nytt spegelteleskop, ett så kallat Schmidtteleskop för att kunna utforska Vintergatan.

För att kunna bygga ett spegelteleskop måsta man ha en gigantiskt stor och kraftigt råglasskiva som sedan skall slipas enligt konstens alla regler. Perfekt tänkte professor Lindblad dåvarande chef på Observatoriet. Eftersom det lackade mot jul i slutet av 1949 så hamnade just ett stort råglas på professorns julklappslista.
Men i stället för att skicka listan till tomten skickade Lindblad listan till England till familjen Pilkington som då var en av världens mest skickligaste råglasframställare.

Önskan gick i uppfyllelse och i början av december kunde ett fartyg från England lägga till vid Stadsgården och lossa en stor kraftig trälåda väl försedd med järnbeslag med årets julklapp till professorn vid Saltsjöbadens Observatorium. Så troligen blev det inte så mycket julskinka och gröt uppe på observatoriet den julen, utan mest byggande och färdigställande av det nya teleskopet. Med tiden blev teleskopet färdigt och med sin huvudspegel på över en meter i diameter blev det ett av världens största.

Om jag inte är felunderrättad står teleskopet som fick sin glasbit 1949 kvar än idag. Det är väl kanske inte alltid som man fått det som man haft på sin julklappslista, men en professor fick det i mitten av förra seklet. Slutet gott allting gott. Hur känner jag nu till allt detta om en engelsk råglasskiva på drygt en meter? Svaret är lätt. Allt fanns att läsa i en artikel i Svenskan, SvD,december -49. Om jag har artikeln med tillhörande original fotografi i mitt arkiv? Så klart jag har.

På tal om mina källor var det många läsare som förra månaden undrade hur i all sin dar jag fått tag i ett gammalt brev skrivet av en okänd amerikan. Svaret är helt enkelt så att jag skapligt regelbundet besöker en frimärks och vykorts handlare i New York. De flesta frimärkshandlare skrotar massor av gamla brev för att ta tillvara på frimärket. Eftersom nämnda handlare vet att jag är intresserad av allt som har med Sverige och i synnerhet Saltsjöbaden att göra så förstår ni resten själva.

Detta var min sista nostalgikrönika för i år. Passar på att ännu en gång tacka de många läsare för kul och trevliga läsarbrev(mail) som kommit till mig under året. Om jag inte drabbas av alltför allvarlig skrivkramp försöker jag få ihop några rader till “Bladet” även kommande år.

God Jul och ett Gott Nytt År från Mats Älfvåg