Älfvåg – Älgöspången

Kära läsare, denna gång har jag inte lyckats författa någon händelse eller historia utan nöjer mig med att publicera några av läsare efterfrågade bilder(fotografier). Efter att jag skrivit om ” snygga broar ” i aprilnumret kom det en del kommentarer från Älgöbor. Dessa undrade varför jag inte tog med bron över till Älgö.

Då blev min enkla och ärliga förklaring att jag inte hade tillgång till någon bra bild på bron samt inte hade någon speciell förkärlek till den i betong gjutna bron över till Svärdsö och Älgö. Men sedan dess har mitt arkiv utökats med bland annat en charmig bild över just bron eller rättare sagt spången till ön som sedan 1950 tillhör Saltsjöbaden (tidigare Tyresö landskommun). Så här kommer bilden.

Älgöbor håll tillgodo! Här är bilden på ”er” bro som ursprungligen hette Spången över Vårgärdssjökanalen. Vilket år spången byttes ut till den numera existerande betongbron har jag trots efterforskningar ej kunnat hitta, ber om ursäkt för detta. Så då var ytterligare en bro avhandlad. Hoppas ni som jag tycker att en gammal svartvit bild av en spång är intressant eller kul? Vidare har jag fått en del läsarbrev där man undrar vad en Halda och Olivetti är för någonting. Svaret är mycket enkelt. Troligtvis en generationsfråga om man undrar? Svaret på frågan; Skrivmaskiner var fram till 1980-talet det mest vanligaste sättet att skriva med om man inte skrev för hand. Ett mycket vanlig fabrikat var den svensktillverkade Halda som ursprungligen tillverkades i Svängsta, Blekinge för att sedermera tillverkas i Åtvidaberg(Facit).

När det kommer till Olivetti är saken lite annorlunda. Olivetti är en norditaliensk industrikoncern som på sin tid var mycket framgångsrik med sina skrivmaskiner. Däremot var italienarna framtidsorienterade och förstod tidigt att det där med datorer och elektroniska kontorsmaskiner var framtiden. Vilket inte man förstod i Åtvidaberg som ledde till Facits undergång. Förklaringen till att jag nämner dessa två varumärken ibland i mina rader är nämligen så att jag fortfarande tycker det är kul att skriva med just skrivmaskiner. Min gamla gröna Halda har gått i pension och är sedan en tid utbytt till en Olivetti modell Studio 42 från 1946. Fantastisk maskin som både är snygg och lättarbetad. Jag fick i unga år lära mig att skriva på min farfars amerikanska Underwood som saknade tangenter för både Å, Ä och Ö vilket ledde till svårigheter när jag skulle lära mig korrekt fingersättning i Samskolans maskinskrivningssal, tror det var i lektionssal G 34(kan minnas fel).

Min Olivetti modell Studio 42 är fortfarande en mycket väl fungerande skrivmaskin som då och då gör god tjänst i min skrivarvrå. Om ni tycker det verkar gammaldags så är mitt svar; Det finns inget som går upp mot ljudet av en skrivmaskins tillslagsljud mot valsen. Dessutom är det enligt mitt tycke snyggare med en klassisk skrivmaskin på skrivbordet än ett tangentbord i plast tillverkat någonstans i Asien.

– Ja, så var det hela utrett både med Älgöbron och vad en Olivetti är för någonting.

Kalla nätter och löven börjar falla; Jag inser att hösten är här.

Hälsningar Mats Älfvåg