När Gustaf V besökte Samskolan var hon prästkrage

För mer än 100 år sedan, en vinterdag i februari 1924 gick det inte att komma fram med bil till villan på Källvägen (nuvarande Vikvägen) när Margaretha Ramsel skulle födas, så hennes pappa fick skjutsa sin fru på spark nerför backen på Källvägen i Rösunda (nuvarande Vikvägen), till den bil som väntade.

– Det var en kraftig vinter, och jag har fått höra berättas så många gånger hur pappa fick ta fram sparken i snövädret, säger Margaretha Ramsel, Saltsjöbaden, med ett glatt leende. När hon firade sin 100-årsdag var det också vintrigt väder och det är vitt av snö utanför fönstret på Igelbodaplatån när Saltsjöbladet får en pratstund med den nyblivna 100-åringen som uppvaktats med telegram från H M Konung Carl VXI Gustaf och H M Drottning Silvia. Vardagsrumsbordet i lägenheten på Igelbodaplatån är fyllt av blommor från de många gratulanterna i lägenheten på Igelbodaplatån. Ovanför ett av borden i vardagsrummet svävar guldfärgade ballonger som tillsammans bildar siffran 100.

Det är cirka 30 år sedan hon flyttade tillbaka till Saltsjöbaden och in i lägenheten på Platån, efter att ha bott på många olika ställen i Sverige.
Hon var 23 år när hon gifte sig och genom makens anställning på Mo och Domsjö i Örnsköldsvik flyttade familjen till Norrland.
– Vi bodde i Örnsköldsvik i många år, jag var 25 när jag fick min dotter, berättar Margaretha, som hade fått en sjuksköterskeutbildning genom Folkhälsoinstitutet och arbetade en del utanför hemmet som hjälp åt en läkare.
Senare flyttade familjen genom makens arbete till många olika platser, bland annat Småland och Dalsland

Om att uppnå så hög ålder säger Margaretha Ramsel ”att jag får vara tacksam för mitt liv, för min man och mina fina barn och barnbarn”.
Hon tänker inte så mycket på varför hon har blivit så gammal.
– Jag glömmer bort att jag är 100 år. Jag blir förvånad när jag tittar på siffrorna, men jag har haft bra föräldrar som har skött mig bra, säger hon.
Föräldrarna kom från Stockholm.
– Mor var lärarinna och min far hade en segelbåt som hette Corona. Båten var anledningen till att de flyttade till Saltsjöbaden och jag var med mycket ute och seglade som barn.
Efter åren i Örnsköldsvik gick flytten till ett antal olika platser på grund av makens arbete. Det blev bland annat både Småland och Dalsland.
När hon tänker tillbaka på alla olika platser och år som gått berättar hon att hon älskar djur.
– Roligast var när jag fick en häst av min man, jag har ridit en del och jag har haft många olika djur.
Ett annat stort intresse blev fotografering och en tid hade hon inrett en ateljé i ett uthus där hon framförallt fotograferade barn.
– Det var så roligt, jag har många album med barn som det fortfarande är roligt att titta i. Men jag tog inte betalt annat än i speciella fall. Det var en rolig tid och när jag fick en finare kamera, en hasselbladare, kunde jag skapa bilder som var av bättre kvalitet.

Hon berättar att hon samlade på fjärilar och minns hur hon fyllde låda efter låda med uppnålade fjärilar av olika sorter. Idag när hon tänker på samlingarna kan hon tycka att det kanske hade varit bättre om fjärilarna hade fått fortsätta flyga i det fria.
Sommarstället vid Höga kusten i Ångermanland som hon och hennes man köpte när han arbetade i Norrland finns kvar och där är hon varje sommar.
– Det är så vackert vid Norrlandskusten och så fina skogar. Min dotter mötte en björn i skogen på bara 10 minuters promenad från stugan, berättar Margaretha som aldrig har jagat själv men varit med på jakt många gånger, och plockat mycket bär och svamp i skogarna.

Hennes två bröder är döda och en syster gick bort för en tid sedan.
– Det var sorgligt, vi hade så mycket fint ihop. Många vänner har försvunnit, men jag har haft sådan tur och har en nära vän här på Platån. Vi har känt varandra så länge och våra föräldrar var vänner, säger Margaretha som känner sig frisk och pigg och inte besväras av några krämpor.
Hon sköter håret och det mesta själv, lagar mat och städar och går ut och går. Hon har åkt mycket skidor och hon minns skidutflykter på vintern på golfbanan.

Under pratstunden kommer några särskilda minnen fram från uppväxten.
Ett är när Kung Gustaf V kom på besök till Saltsjöbaden.
– Jag gick i första klass i Samskolan och alla barn skulle vara utklädda till blommor. Jag var prästkrage och han böjde sig ner och klappade mig på huvudet, minns Margaretha som dock hade blivit besviken för att kungen inte hade någon krona på huvudet.
Ett annat starkt minne är när det var liv och rörelse och dans på Restaurangholmen.
– Jag var väl inte så gammal men tonåring och jag kommer ihåg orkestrar som spelade och hur man dansade nära vattnet. Det var så fint, säger Margaretha som kan tycka att det är lite trist att det bara är bostadshus på holmen numera.

Det är lätt att glömma att Margaretha Ramsel är 100 år fyllda, hon är spännande att prata med om både dåtid och nutid. När hon berättar att hon gärna ser på TV kommer det stora intresset för djur fram igen.
– Det bästa programmet är ett program om djur med doktor Pol, en veterinär, det ser jag alltid på. Han är så trevlig att titta på att det kan kännas som om han är någon man känner, säger hon och skrattar lite.
Hon har lätt för att skratta när hon berättar om sitt långa liv. Och av alla platser där hon bott är det Saltsjöbaden som är närmast hjärtat. Här trivs hon och vill fortsätta att bo och sköta sig själv så länge hon är pigg. Hon tycker det ska bli trevligt när tåget är igång igen, att sluta köra bil som hon har gjort tidigare var svårt, tycker hon.

Marie-Louise Gravestam