Holländska seglare övervintrar vid bryggan

Nästa gång de kastar loss, förmodligen under april, är det mot Åland de tar ut kursen.
Därefter är Göta kanal ett bra sätt att ”segla” tvärs igenom Sverige och fortsätta upp mot Norge vad det lider.

Efter en vinter vid en av KSSS bryggor i Saltsjöbaden har pensionärerna Meine Oosterveld, 75 och Marianne van Iperen 65, planer på att utforska den åländska skärgården och styra österut med sin 14 meter långa stålketch Volkerak ”SY Cestlavie”, byggd i Holland. Båten är deras hem sedan de sålde sitt hus i utkanten av Utrecht i Holland för flera år sedan.
Båda har varit mycket på sjön i olika sammanhang. Men sjölivet fick en ny start när paret som har hållit ihop i 21 år började tycka att det var för stressigt i Holland och inte minst i den del av Utrecht där deras hus låg. Då fick båten bli deras hem och har så varit i flera år.
– Det var så trångt i Utrecht med mycket trafik och mycket stress, säger Marianne, på engelska som är språket vi kommunicerar på.

Det var en av Saltsjöbladets läsare som tipsade om det holländska paret som bor på en båt i gästhamnen hela vintern. Sagt och gjort, med kameraväskan över axeln stegade vi ut på bryggan, lutade oss in över båten och hittade en list av trä att knacka på med ett ” Hello, anybody home?”
Och javisst var det någon hemma, dörren till kajutan öppnades inifrån och besättningen ombord berättade gärna om livet ombord vid gästbryggan i Hotellviken.
En tillvaro i ett klimat som bjudit på många dagar med snö och kyla även om snön som tidigare täckt tampar, ihoprullade segel, presenningar, luckor och mycket annat som kan finnas på ett båtdäck nu har tinat bort.
Så det blev en kort pratstund på däck innan vi gick upp till Stationshusets kafé och pratade vidare.

Under hösten, innan de angjorde Stockholm och Saltsjöbaden seglade paret längre norrut i Sverige och lät sig tjusas på många sätt av Höga kusten.
– En väldigt vacker natur och många trevliga platser att stanna på, tyckte de.
Och det var någon gång under seglatsen som de blev tipsade om att ankra upp för vintern i just Saltsjöbaden. Först seglade de in till Stockholm och låg några dagar i Vasahamnen för att se på stan men det var ju lugnet de var ute efter så efter ett stopp i Napoleonviken blev det Saltsjöbaden och här har de trivts bra. Båten är stor och rymmer ett antal rum (kallas det rum ombord på båtar), två badrum och välutrustat kök med induktionsspis. Några problem att hålla värmen ombord har de inte haft. Med tillgång till el på bryggan och bekvämligheter de kan använda i KSSS-huset tycker de att de har det bekvämt på alla sätt. Och Meine tar ett dopp varje dag vid båten, bara för att han gillar att göra det.
– Vi är så glada för att ha fått uppleva riktig vinter. Det har vi inte haft i Holland på så länge.

Ibland hyr vi bil och gör utflykter. Vi har varit i Sälen bland annat, berättar Marianne.
Inte har de några sysselsättningsproblem heller. Det är alltid något som ska göras, inte minst med båten och allt tar sin tid. Skeppshunden Duca är van vid båtlivet och det går att hitta aktiviteter i land också. Marianne går på gym alldeles mittemot bryggorna, och de har passat på att besöka tandläkare och gjort hälsokontroller på vårdcentralen i Saltis.

Vad är det bästa med att kasta loss som ni har gjort, tidigare har ni ju också seglat runt England, Irland och Skottland?
– Det är både äventyret och ”freedom”, säger Marianne.
– Och det är roligt att inspirera andra äldre att få lust på spännande upplevelser, säger Meine.
Efter vistelsen i Ålands skärgård är planerna, som de ser ut nu, att åka Göta kanal till Göteborg och sedan segla upp längs Norges kust.
– Det här kan vara vår sista stora långseglats, om några år kanske vi har en liten ”farm” i östra Holland. Där på landsbygden är det ett mycket lugnare tempo än i Utrecht, säger Meine, lite, lite längtansfullt.
– Nästa vinter är vi nog i Holland, säger Marianne.

Marie-Louise Gravestam