Webbkrönika – Ta in framtiden med öppet sinne

Jag fick höra en bokidé av Saltisbon Kicki Sundelin för flera år sedan som jag ska förverkliga före 60. Den gick i korthet ut på att innan pensionen skriva ner ett slags kontrakt med sig själv och ge till sina barn/närstående. En viktig detalj är sista sidan, där det står jag lovar på heder och samvete samt min egen underskrift. Innehållet i boken skall vara ett manifest mot gubbighet. Jag hävdar att jag haft rätt i mycket gentemot mina föräldrar och med det sagt, inser jag att mina barn kommer ha rätt emot mig. Utvecklingen går framåt och allt var inte bättre förr men det verkar te sig så att vi låser oss vid ett antal epoker i livet kring saker som musik, matpreferenser och så vidare.

I min bok skall jag skriva saker som:

Jag lovar på heder och samvete att:

• jag själv skall veta hur man byter batteri i ”klockradion”.
• hänga med i vad som händer i samhället och ta till mig nya saker, även smaker och mode.
• när ni i min närhet säger att jag behöver hörapparat, glasögon eller inte bör köra bil längre, skall jag acceptera det.
• jag ska tacka ja till att sova borta, jag kan sova var som helst på en soffa eller motsvarande och jag behöver inte åka hem varje kväll.
• jag ska ibland, inte jämt, hålla med om att det nya är bättre.

Om jag inte lever som jag lär – ta gärna fram denna bok och visa mig min underskrift…

Som levnadskonstnären och ständige seglaren Sven Yrvind säger ”Det var inte bättre förr men det är sämre nu”. Vad ska du skriva i din bok?

Att vara konservativ kan också vara bra och är djupt rotat i vår evolution, om vi lämnade grottan och gick ut och klappade ”katten” blev vi uppkäkade, medan de som gömde sig i grottan fick avla. Men min devis kvarstår, mina barn kommer att ha rätt emot mig. Så lösningen blir att välja rätt saker att hålla kvar vid och samtidigt lyssna och ta in framtiden med öppet sinne. Det är inte smidigare med fax än elektronisk signering, mina barn kommer inte ha kontanter i plånboken. Arbete är inte en plats utan ett jobb som skall utföras och grönsaker är inte matens mat som min köttälskande kompis påstår.

Vi är mitt i en stor transformation med jättekliv mot en ny vardag, där många inte kommer gå tillbaka till 8-17. Det kommer innebära att vi bryter urbaniseringen för första gången sedan jordbrukssamhället. Följden blir ett mer levande Saltis med fullt på alla hemjobbarställen. Tänk er ett stimmigt innetorg i Tippen där hemmajobbare minglar med pensionärer som har de senaste digitala gadgets och skatemode diskuterandes elkonvertering av båten med andra Saltishipsters…

Ett konkret och spännande tips mot gubb- eller gumskräck är att haka på Saltis föräldravandring. Att en sen kväll få tjuvlyssna på och snacka med framtiden är ett utmärkt sätt att följa med i tugget.

Avslutningsvis är inte Saltisbladet ändå bäst på papper, en kopp te och ta in det lokala? Jo, men en webbkrönika slank ner ändå… ni ser blandning är bäst!

Robert Dybeck