Webbkrönika – Äventyret finns runt hörnet

Om man är uppvuxen i Saltsjöbaden är det lätt att minnas hur det var förr. Och då tänker jag på äventyren. Det roliga med äventyr är att många av de äventyr jag har gjort i närområdet kan man fortfarande göra. Som till exempel klättring.

Jag började min klätterkarriär vid rodelbanan och bergväggen nedanför observatoriet. Vi var 15 år och Johan hade läst en bok om klättring och tyckte att alla seriösa (eller halvgalna) 15-åringar måste klättra i berg. Sagt och gjort. Trodde vi. När vi kom fram till bergväggen såg den läskigare ut än när vi planerade äventyret och vi började tvivla på våra planer om framtiden på höga bergstoppar i Himalaya.
Men Johan hade en 12-årig lillebror som heter Rutger som sällan fick vara med de stora killarna, så vi tog cyklarna och letade rätt på Rutger och efter någon minut var han övertalad.
Vi hade med oss några handsmidda spikar och allehanda järnsaker som fungerade som säkringar. Med ett blått nylonrep knutet runt magen, klättrade Rutger högre och högre.
-Det är läskigt, gnydde Rutger 7 meter upp på väggen.
– Kom igen, du får en chokladkaka ropade Johan.
Rutger klättrade vidare och vi stod nedanför och tog anteckningar och lärde oss klättra.

Johan och jag spenderade flera år på berg runt om i världen efter det, kanske tack vare lillebrorsans insats som tolvåring. Rutger och jag är nära vänner idag och i somras var vi tillbaka på den gamla brottsplatsen vid den nedlagda rodelbanan. Den här gången klättrade vi flera av de klätterleder som numera är erkända turer. Rutger klättrade även den här gången först, men nu av egen vilja.

Just nu är det en spänd väntan på hur säsongen för långfärdsskridskor kommer att bli i Saltis och skärgården. De riktiga entusiasterna har redan via halvhemliga Facebookgrupper haft premiärturer norrut på genomskinliga nyisar. När jag var betydligt yngre minns jag hur Lars-Håkan Lindqvist (mannen bakom hansadubben och Hansalinan) kom fram till mig när man åkte på Lundsjön. Medan han artigt konverserade rättade han till isdubbarna så att de skulle sitta högre upp och flyttade spännet till ryggsäcken åt sidan. För några år sen var sonen Odd och jag ute på Baggensfjärden en natt i mars när fullmånen var det enda som lyste upp isen. Tillsammans med seglaren Thomas Gross skrinnade vi fram vid midnatt i fullmånens sken. ”Full moon iceskating” Oslagbart äventyr på hemmaplan.

Ett annat kul äventyr är grottforskning eller speleologi som det heter. Fast då är det bäst att bege sig till Klövberget i Tyresö. Ta med en pannlampa och en kompis. Är du rädd för spindlar är det bäst att stanna hemma. Det kan vara svårt att hitta ingångarna till grottorna så gör gärna lite research på nätet innan ni beger er dit.

Vi får inte heller glömma cykling och då gärna på en mountainbike i Erstaviksskogen.
Jag tror jag varit ute på hundra turer i skogen och varje gång hittar jag en ny stig som jag inte kände till.

Att dyka under isen kanske låter galet. Men om man följer alla säkerhetsrutiner vill jag påstå att det är säkrare än att dyka utan is över huvudet. Framförallt är det spännande och sikten brukar vara betydligt bättre på vintern.
Det var under en dykning i Moranviken som jag upptäckte ett lager med snö på botten. Ja, det såg ut som snö men visade sig vara en bakterie som heter beggiatoa som lever i syrefattiga miljöer. Det blev början på ett arbete som mynnade ut i Östersjöcentrum vid Stockholms Universitet.
Det är märkligt vad man hittar på botten om man är nere och dyker. Förutom kanske självklara saker som tappade ankare och fiskedrag finns det mängder av gamla båtbatterier, elskotrar, telefoner, båtmotorer, burkar och flaskor.
Fredrik Johansson, en dykkompis som startat ”Rena Mälaren” har plockat upp 14 ton! blybatterier, 14 ton elskotrar, en bil och 40 ton annat skräp från botten runt om i Stockholm. Helt ideellt. En riktig hjälte. När vi var ute för några veckor sen hittade vi en inte alltför gammal segelbåt på botten.

Vad som är ett äventyr är ju olika för alla. Det viktigaste är att komma ut och ha kul, att upptäcka nya stigar och utmana sig själv oavsett om man är 5, 50 eller 95 år.

Äventyret finns runt hörnet.

Oskar Kihlborg