Oskar Bergmans målningar ställs ut på Thielska galleriet

Bild ovan: Oskar Bergman Åsögatan -1957 (beskuren). Privat ägo. Foto: Per Myrehed.

1896 köpte Ernest Thiel tre tomter i Neglinge och lät uppföra tre byggnader. Två av dessa var avsedda som barnhem. Vad det tredje huset skulle brukas till var Thiel till en början inte riktigt klar över men 1899 beslöt han att det skulle bli ett hem för fattiga konstnärer – ett konstnärspensionat.

För att bli stipendiat i Neglingehemmet som av många kallades för Gröthemmet besökte den unge Oskar Bergman Ernest Thiel i dennes våning på Strandvägen 9 i Stockholm. Thiel lär ha frågat Bergman vad han hade målat för tavlor. ”Jag har målat den här trappuppgången” sade Bergman. Det har han faktiskt gjort som målarlärling i en målarfirma i stan under ledning av Filip Månsson. Oskar Bergman blev godkänd och kunde flytta in.

Neglingehemmet var avsett som ett slags semesterhem för framför allt yngre artister. De som bodde där fick eget rum och fritt vivre, vedbrand, lyse, tvätt och rätt att ha gäster. De beräknades bo där omkring tre månader i stöten. Dessa månader kunde ibland bli upp till ett år. Förutom Oskar Bergman bodde här konstnärerna David Edström, Gerhard Henning, Eigil Schwab, Karl Isakson och många andra. Även författaren Hjalmar Söderberg var gäst där ibland. Oskar Bergmans mor förestod hemmet under tre år. Efter 6 år var Thiel tvungen att stänga pensionatet då en del gäster misskötte sig.

I den konstsamling som Ernest Thiel och hans hustru Signe byggde upp i början av 1900-talet är Oskar Bergman väl representerad. Thiel ville gärna stötta honom och ge honom en möjlighet att göra en studieresa till Italien. Oskar Bergmans fina små skärgårdsakvareller kunde knappast mäta sig med t ex Bruno Liljefors storslagna målningar med fåglar i flykt ute i havsbandet som Thiel också förvärvat så det var först när konstkritikern och konstnären Otto G Carlsund skrev en bok om Oskar Bergman och hans skärgårdsakvareller 1940 som det tog fart. Carlsund ville visa upp den fina skärgårdsmålaren och frågade läsarna ”ser ni verkligen inte att det fanns något bakom de skenbara idyllerna?”.

Oskar Bergman valdes in i den aktade Konstnärsklubben och Svensk-Franska konstgalleriet gjorde snart en stor Bergmanutställning. Priserna på hans akvareller steg och snart kunde Bergman byta sin lilla villa i Neglinge mot ett stenhus på tre våningar i Tattby. I ett ”hemma hos”- reportage frågade intervjuaren varför det inte fanns några typiska Bergman-björkar på väggarna i hemmet. ”Dom är inte typiska för mig. Dom är typiska för publiken. Jag är utless på dom. Jag har sålt varenda en”.
Nu kan vi möta Oskar Bergmans målningar på den utställning som öppnar på Thielska Galleriet den 18 februari. Och vill ni läsa mer om honom så berättar Lars Westman mer i sina böcker ”X-et och Saltsjöbaden ” 1997 och ”Till Saltsjöbaden” 2012.

Tulla Grünberger