Nyvaknat intresse för porträttkonst

Att göra porträtt av personer som många av oss möter i vardagen på ”Tippen” har varit ett roligt projekt, tycket Ing-Marie Gussing. Det är också ett ett sätt att avdramatisera genren”, säger hon.

På hennes porträttutställning på biblioteket i Saltsjöbaden nyligen kunde besökarna bland hennes porträtt, tecknade och i olja, bland andra känna igen centrumets skomakare, bokhandlare, guldsmed och en butikskassörska
– Jag träffade var och en och berättade att jag ville göra ett porträtt och jag tog också några bilder med min mobilkamera, berättar hon.
Att teckna av personer vi ofta möter i vardagen och visa porträtten på en lokal utställning har varit ett sätt att slå ett slag för porträttmåleri samtidigt som det är ett sätt att avdramatisera konstarten.
Det säger Ing-Marie Gussing som menar att det vare sig är så exklusivt och så kostsamt som många tror att få sitt porträtt gjort.

Hon berättar att hon inte hade tecknat eller målat på 50 år när hon hittade en teckning hon gjort under tonåren av sin syster och tänkte ”har jag gjort det här”. Som nybliven pensionär anmälde hon sig till en helgkurs med porträttmåleri på Folkunversitetet och 2017 började hon studera klassiskt måleri och teckning för konstnären Farigh Ghaderi i hans Art Studio i Stockholm. Där är hon tre dagar i veckan och där fortsätter hon att förkovra sig. Hemma i Saltsjöbaden har hon ateljé i vardagsrummet och numera är skapandet som ett heltidsarbete, som hon älskar och fortsätter att utveckla med uppmuntran från läraren/mästaren på konstskolan.
Hon går på museer och kopierar äldre målningar för att lära sig tekniken och varje år blir det en konstresa.
– Resorna ger kunskap och inspiration och är även ett sätt att fördjupa synen på Europas historia för att se kopplingar inom konsten, säger Ing-Marie Dalme Gussing.

Hennes känsla är att det finns ett nyvaknat intresse för porträttkonsten som hon menar har legat i träda under en stor del av 1900-talet, men att fler och fler nu vill ha sitt porträtt tecknat eller målat.
– Det allra bästa är att träffa den person man ska porträtterad men även ett antal fotografier kan ge det underlag som behövs.
Ing-Marie Gussing beskriver arbetet att måla eller teckna ett ansikte som att ägna många timmar åt att göra personen levande, känna sig fram och försöka se personen bakom de yttre dragen, samtidigt som hon arbetar med detaljer och följer principerna för proportioner, konstruktion, ljus och skugga. Ibland får man ändra och justera någon detalj.
För Ing-Marie Gussing är det en extra krydda om det finns önskemål om speciella saker eller omgivning som kan skapa ett extra intresse och dramatik åt porträttet. Hon målar även stilleben och är intresserad av landskap.
Marie-Louise Gravestam