Krönika – ”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare …”
Många kommer ihåg Hasse & Tages sång ”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord”, som framfördes väldigt fint av Monica Zetterlund och beskrev en tappad tilltro till socialdemokratin. Bli inte oroliga nu, det här kommer inte att handla om partipolitik utan mer om borttappade löften och planer i allmänhet och om Saltsjöbanan i synnerhet.
Ni kommer väl ihåg den ljuva tiden då man klev ut från T-banan, gick några steg och klev på Saltsjöbadståget som alltid (nästan alltid) stod inne vid perrongen, vilken självklart låg skyddad under tak. Innan man klev ombord på tåget kunde man köpa en varm korv i grillkiosken eller slinka in i matvarubutiken om man ville ha en tidning eller behövde komplettera något till hushållet. Så upptäckte de styrande kanske att saltsjöbadsborna hade det orättvist enkelt att använda kollektivtrafiken (För lidingö- och djursholmsborna hade man ju redan för länge sedan förändrat tågtrafiken)?
Nåväl, nu skulle Slussen i alla fall moderniseras och anpassas efter dagens behov och i första steget blev Saltsjöbanans slutstation Henriksdal, där det gick anslutningsbuss in till Slussen i många år. Vi tidigare priviligierade saltsjöbadsbor vande oss snabbt och småsprang tåligt, även de med barnvagnar eller rullatorer, mellan T-bana, anslutningsbuss och tåg. Allt skulle snart bli så fint med tåget ända in igen och Slussen en trygg och attraktiv knutpunkt för alla trafikslag; en bussterminal med konstverk i berget och blommor och träd och guldbro och dricksvattnet säkrat för två miljoner människor. Och 2025 skulle allt vara färdigt! Men vi var nog fortfarande lite för bortskämda och skulle kuvas, för nu ändrades allt igen och bussar sattes in hela vägen in till Slussen. Vi vande oss åter snabbt och stod snällt vid de oskyddade busshållplatserna i sol, regn och blåst. De djupa ingreppen i såväl naturen i Tattby som Fisksätra och stadsbilden vid Slussen fick ursäktas med att tåget skulle få dubbla spår och vi skulle få tätare trafik än förr!
Ombyggnaden vid Slussen tar dock liiite längre tid än beräknat och allt är liiite knepigare än beräknat. Nu blir det inte bara saltisborna som får vänja sig av med sina divalater, för nu samarbetar regionen uppenbarligen med Friskis & Svettis eller något liknande för nu lär vi alla i Nacka och Värmdö i några år få en stärkande promenad på 600 meter från T-banan till Fotografiska muséet för att hitta vår buss. I rättvisans namn bör också nämnas att även bilister har änglars tålamod i de köer som Slussenombyggnaden innebär. Och de stackarna får inte ens någon motion! Så visst är det synd om oss alla?
I-landsproblem, påpekar de kloka. För det är kanske inte mest synd om oss i världen i alla fall? Vi har det nog inte värst? Men så skrämmande som världen ser ut just nu är det ganska skönt att grotta ner sig i nära förtretligheter. Alldeles självklart och visst kommer de givetvis att bli verklighet så småningom; våra drömmar om en rimligare kollektivtrafik!
Misse Ljungström