Krönika – Lions Clubs bio i Igelboda aula

Första gången jag gick på bio utan mamma eller pappa var i Igelboda skolas aula. Jag var tio år och hade just börjat femman. Det var spännande och lite läskigt, för jag blev mobbad en del om dagarna av pojkar som också kunde tänkas gå på den där bion. Cykeln gömde jag borta vid Folktandvården för att jag var rädd att få däcken luftade. Men det gick bra och filmen var jätterolig. Att själv gå på Lions bio var ett steg på vägen mot att bli stor, och det gick med tiden bra det med.

Göta Kanal var en stor succé på biograferna 1982. De flesta av skådespelarna kände jag igen från teve. Till och med Magnus från Fem Myror var med. Var den där kanalen låg, var för den delen Götaland låg, det hade jag ingen aning om. Inte heller vad kanalens syfte hade varit en gång i tiden. Långt senare lärde jag mig till min häpnad att det som till sist gjorde Göta kanal olönsam som transportled var de tidiga lastbilarna, inte järnvägen.
De följande åren blev det många biobesök i Igelboda aula. Har någon av Saltsjöbladets läsare listor över vad som visades? Jag minns Nyckeln Till Framgång, Cocoon, Gremlins, Splash, Goonies, minst två Polisskolor, och bisarrt nog den slemmiga nya versionen av B-skräckisen Flugan. Av den blev jag helt illamående, men jag satt kvar ändå.

Hur fick vi veta vilka filmer som skulle visas? Delades det ut lappar i brevlådorna? I klassrummet? Jag minns inte. En sak som vi aldrig riktigt fattade var vad organisatörerna var för några. Vi visste att de hette Lions Club och att de hade insamlingsbössor för välgörenhet i traktens butiker. Var de tio personer? Hundra? Tusen? Både tanter och farbröder? Senare förstod jag att de är ungefär som Rotary.

I stadgarna på Lions webbsajt står att “Klubbens ändamål är att främja och aktivt delta i samhällsnyttig verksamhet av humanitär, social och kulturell art samt att skapa och upprätthålla en anda av samförstånd mellan jordens folk.” Sympatiskt, tycker jag. Bio för traktens barn var definitivt samhällsnyttig verksamhet av social och kulturell art – möjligen med undantag för den ruskiga Flugan. Jag gissar att många Lions-medlemmar är företagare som knyter och vårdar kontakter sinsemellan. Hur man väljer mellan Rotary och Lions vet jag inte. Brukar folk vara dubbelanslutna?

Under de där bio-åren blev jag allt mera intresserad av flickor. Till en av filmvisningarna bad jag i tur och ordning tre tjejer jag kände från kyrkokören att hänga med på bio, och alla tre vägrade. Till sist dök en av dem upp ändå och satt snällt bredvid mig, fast hon definitivt inte hade gått dit med mig. Jag skulle gärna vilja skicka ett vykort till den där stackars nördige 13-14-åringen och muntra upp honom med lite information om hur kvinnor brukar förhålla sig till utåtriktade långa män med kraftig haka.

Fortsatte filmvisningen i aulan in på 90-talet? Det kan i alla fall inte ha varit videobandspelaren som satte stopp för verksamheten. Mina barn har begått sina biodebuter på större biografer i Sickla eller i stan. Själv har jag sedan de blev självgående gått mycket på filmfestivaler och Filmhuset. I skrivande stund har jag nitton digitala biljetter till festivalerna Monsters in Film och Stockholm International. Om de någon gång visar Göta Kanal kommer jag absolut att se om den!

Martin Rundkvist

Martin Rundkvist är forskningslektor i arkeologi vid universitetet i polska Łódź, men jobbar på distans från Fisksätra där han har bott nästan hela sitt vuxna liv. Han är glad åt alla de nya bostadsrätterna som byggs i hans område.