Krönika – Intåg i den nya årstiden

Jag skulle skriva om sensommaren, men hann bara sväva med fingrarna över tangentbordet, så blev det höstväder. Sensommarens loja värme övergick i korta anfall av höst – svalare morgnar, fuktiga och mörka kvällar. Och för några dagar sedan fann tornseglarna – de modiga konstflygarna – för gott att dra sig ner mot varmare breddgrader. Jag börjar intåget i den nya årstiden med att studera de svällande molnen högt uppe på himlen och att njuta synen av trädkronorna som böjer sig med fladdrade löv i den tilltagande blåsten. Tallarna är en helt annan sort; deras grenar vajar majestätiskt och kronorna bugar lite elegant. Inget fladdrande där, inte! Oskar Bergman, en av våra skickliga saltsjöbadskonstnärer, visar i sina akvareller att han hade öga för tallarna och deras strama uppenbarelser.

Förändringar, förändringar! Återvända till arbetet, hemma eller på arbetsplatsen. Så många som längtat efter att träffa arbetskamrater och få byta miljö från allt som skingrar koncentrationen hemma – barn, hundar, disk, en extra kaffe, ensamhet eller bara latmasken som emellanåt gör sig påmind. Och några har bestämt sig för att ändra sitt liv helt; flytta, bara arbeta hemifrån, byta kanal helt och hållet. Valen är mer positiva denna höst, men mycket händer både i det lilla och det stora, som gör att diskussionerna med vänner och bekanta kantrar lite åt det osäkra hållet. Dock tycker jag att idéerna verkar flöda friare i tider som för somliga gränsar till desperation. Jag är tveksam till Inget ont som inte för något gott med sig – ser det mest som falsk tröst. Men kanske, kanske ändå…

A propos förändringar – en ny skola har öppnat i Fisksätra. Det berör hela Saltsjöbaden-Fisksätraområdet. Både barn, föräldrar och skolpersonal påverkas. Den nya tillbyggnaden ser ljus och inbjudande ut, men i slutänden är det människorna som räknas – alla elever som ska trivas och känna att det är värt att gå till skolan varje dag. Samma gäller för personalen förstås, särskilt lärarna som möter de unga människorna och ska hjälpa dem med kunskap som kan bli viktig i deras senare livsval. I ledningen sitter en gammal ringräv, så det bör finnas goda förutsättningar för både barn och vuxna! Människor tycker förstås väldigt olika om det här med den nya skolan, men spännande blir det att följa i alla fall!

“En blomma är lös, en blomma är lös!” En klase barn ropar att jag ska komma och titta. Det låter allvarligt. Jag ser framför mig hur en pelargon har slitit sig från sin kruka och springer omkring. Jodå, den starka vinden har nästan lyckats lyfta en planta ur en av gårdens krukor. Barnens engagemang för den lilla växten bådar gott för framtiden, tänker jag.

Fantastiska Stockholm Brass Quintet spelar – för publik i Uppenbarelsekyrkan. Efteråt
har jag Teodor Wolgers lite meditativa pianomusik Monologue i hörlurarna medan jag ser en ung hare beta av den friska klövern i gräsmattan. Under sena hundpromenaden hinner jag också med att möta hjortar med stolt höjda huvuden krönta av imponerande kronor och en vinglig igelkott vid husväggen. Hunden verkar mest förvånad över alltihop. Och ofta framåt natten skriker någon av Saltsjöbadens alla rävar – de med fyra ben och röd päls tänker jag främst på.

Jag förutsätter att det en bit in i september kommer några soliga dagar då vi säger “Det är inte klokt, vad det är varmt så här sent!” och grillar oss in i natten, tar en sväng med båten eller har ett skönt och pladdrigt balkonghäng.

Den är lite som ett äventyr, svängen från sommaren till hösten!

Ansa Messner