Älfvåg – Ångbåtsbiff ombord

Telefonsamtal sent i fredagskväll från redaktör Eriksson – Mats, du vet väl att det är manusstopp på måndag morgon!! Ja, inga problem det är på väg svarade jag lugnt, vilket givetvis var en ren och skär lögn.

Hade efter en lång och skön påskhelg helt glömt tid och rum vad det anbelangade redaktionens manusstopp. Så nu sitter jag här i min skrivarvrå tidigt måndag morgon med kraftigt snöfall utanför (typiskt aprilväder) med viss skrivkramp. Vad blir det då denna gång, undrar ni säkert efter att ha läst rubriken? Det blir ångbåt till Dalarö!

Vad har då en ångbåt med biff att göra med Saltsjöbaden? Här kommer svaret: Mitt intresse för olika fartygsliv och öden startade under min intensiva men relativt korta karriär i Svenska Marinen. Detta har gjort att när jag snubblar över något udda fartygsfotografi eller ser något spännande flytetyg i någon hamn eller till sjöss brukar jag nyfiket kasta mig in i ett fartygsregister och fördjupar mig. Det var just i ett sådant register jag nyligen hittade namnet på ett sedan längs skrotat fartyg vid namn Express som under några år i början av förra seklet tillhört ett rederi vid namn, Ångbåts Aktiebolaget Dalarö Saltsjöbaden.

Okay tänkte jag, här är något jag helt missat i min kunskap om Saltsjöbadens tidiga historia. Det visade sig efter efterforskningar att rederiet haft ett kort liv mellan åren 1900 – 1909. Järnvägsbolaget (Saltsjöbanan) ville erbjuda sina resenärer möjlighet att resa vidare till Dalarö med båt efter att ha tagit tåget till Saltsjöbaden. Så man skaffade sig ett fartyg och startade ett rederi. Till en början hyrdes ångfartyget Dalaröström in för att trafikera linjen. Efter en tid införskaffades ett eget fartyg vid namn S/ S Express. Storstilat erbjöds avgångar tre gånger dagligen med möjlighet att i fartygets matsal inmundiga ångbåtsbiff. Trafiken visade sig vara förlustbringande och med ökad konkurrens av busstrafik direkt från Stockholm upphörde rederiet redan efter nio år. Fartyget Express som man köpt för ändamålet såldes och historien om ett skärgårdsrederi i Saltsjöbaden var slut.

Med viss tidsnöd får dessa rader räcka för denna gång.
Glädjande nog visade det sig efter förra månadens historia om en stulen kaffekopp att jag inte är ensam om att vara “tjuvaktig” Om jag förstår saken rätt skulle man kunna ha en hel utställning av porslin från svunna tider med allt som passerat ut från hotellet i fickor, handväskor och till och med i stövelskaft!!
Nästa månad? Får se om det blir en elegant italienare på väg till tåget eller en snygg badbroschyr. Har i alla fall lovat redaktören att komma ihåg manusstoppet.

Mats Älfvåg