Lars Westman – Omvänd reklam

Med anledning av Lars Westmans bortgång publicerar vi löpande ett par fina krönikor från Lasse. Nedan text publicerades i november 2017.

Var det X:et som startade den stora turist-boomen till Spanien?
X:et var alltså konstnären Sven Erixson, Sveriges absolut ledande konstnär i Sverige på 1940-och 50-talen. Han bodde i Tattby i Saltsjöbaden. Det var inget konstigt med det, som barn utgick jag från att alla konstnärer bodde i Saltis. Grünewald, Mörner, Casparsson. X:et och Grünewald krigade lite vänskapligt om att bestämma var skåpet skulle stå. Sen dog Grünewald; han störtade med ett flyg vid Oslo. X:et tog över ledarskapet.
Jag har en litografi av X:et hemma på väggen. En kroknäst Franco-karikatyr står vid en spansk badstrand kryllande av turister. Litografin var ett beställningsjobb av socialdemokraternas ungdomsförbund . Ungsossarna hade utlyst en bojkott av spanienturismen. Tanken var enkel: om inga turister kom till Spanien skulle den stora inkomstkällan sina, nämligen turismen.

Det blev en av X:ets bästa litografier. Den gjordes i en stor upplaga till försäljning. Tanken var att inkomsterna skulle gå till att marknadsföra turistbojkotten. Men felet med X:ets affisch var att den var för bra. Det var rena Spanien-reklamen. Man köpte affischen, den tog slut på nolltid. Men av bara farten köpte man en resa till Mallis eller Kanarieholmarna. Den där kroknästa Francogubben på stranden såg ju lite kul ut, honom fick man på köpet.

Diktatorn Franco hade egentligen varit mot hela turismen. Han anade att turisterna skulle sätta revolutionära griller i huvudet på spanjorerna. Så skedde också. Franco avskydde Europa norr om Pyrenéerna. I Europa fanns komminister och tvådelade baddräkter på badande damer. Franco försökte förgäves stoppa turistvågen. Men i radion sjöng Sylvia Vrethammar den nya dängan Viva España.. Hon fick lite skäll i kvällstidningarna men låten var starkare.

Varken bojkotten eller Franco hade en chans mot turismen. RESO hette folkrörelsernas resebyrå. De ordnade bussresor ner till playorna vid Medelhavet med grisfester på stränderna.
Alltsammans bidrog till att öppna upp Spanien. Franco fick ge sig.
Han hatade en sak mer än något annat: tvådelade baddräkter.
Hur gick det då med turistbojkotten av Spanien? X;ets affisch gick åt som smör. X:et själv hade avgivit ett förhastat löfte: “Jag kommer tillbaka till Spanien när Franco är borta” sa han. Han kunde ju inte bryta bojkotten han dragit igång med sin affisch.
Picasso sa samma sak, han var ju dessutom tvättäkta spanjor: “Jag kommer tillbaka när Franco är död”.

Så gick det som det gick: Franco överlevde både X:et och Picasso.
Vi andra har snudd på ¨klippkort” till Mallis och Kanarieholmarna. När detta läses har Spanien kanske spruckit på alla ledder.

Lars Westman