Webbkrönika – Slumpens mystik

En av de första dagarna i juni står två av mina grannar och pratar och pekar vid den stora välansade rabatten, där olika bladformationer har kommit en bra bit på väg upp. Jag sällar mig till dem och lyssnar en stund. De går igenom växterna som vrider sig upp ur jorden, en efter en. Plötsligt blir det lite spänning i luften. ”Den där funkian har vi ju rensat bort, den ska inte vara där!” Efter en kort stunds dividerande, där jag också blandat mig i, enas vi om att det är ju roligt med något man inte planerat. Det kan bli hur bra som helst, fast man inte tänkt ut det så. Slumpen fixar något vi inte själva skulle gjort och vi blir glatt överraskade.

Lite senare samma dag möter jag, på Sturevägen, en före detta elev med mamma. Vi pratar bland annat om vad sonen ska syssla med i framtiden. Han vet, som så många andra unga, inte riktigt vad det ska bli. Jag får frågan hur jag valde att bli lärare. Slumpen. Och sedan kommer många ämnen i det samtalet att handla om slumpen och jag säger att det löser sig, lita på slumpen. ”Det” är ofta slumpen. Somliga kanske skulle säga ödet. Eller det kanske är något annat? Jag vet inte, tycker att slumpen fungerar fint.

En av många väldigt tidiga morgnar i livet när jag inte kunde sova, klädde jag på mig och åkte ut till Restaurangholmen för att promenera den smala vägen runt holmen. Det var en morgon med tät dimma, det lilla jag såg var inhöljt i mystik. Jag glömmer aldrig den morgonen, eftersom jag tog några bilder, varav en har stannat kvar i minnet som en av de bästa jag tagit. Tittade på mitt Instagramkonto nyss – nja. Bra bild, men inte riktigt så bra som jag mindes. Att jag råkade ta en bild som jag tänker på ibland, stärker mitt minne av den stilla, grå, men vackra morgonen. Jag tänker emellanåt på det tillfället, kan känna den långsamma promenaden i kroppen. Dimman och bilden var slumpen, som jag ser det.

Det senaste året har för många människor styrts av slumpen. Att tvingas arbeta hemma har visat sig vara bra på flera sätt, liksom att cykla till jobbet i stället för att åka kollektivt, för att ta ett par exempel. Att ha fester utomhus på vintern har vi tvingats lära oss av en tillfällighet…

Tänker jag igenom mitt liv finns det många val, stora som små, som styrts av slumpen. Mycket har blivit bättre än jag kunnat föreställa mig, men ett och annat kunde jag kanske varit utan. Så ser förmodligen alla liv ut. Slumpen kan förstås vara förfärlig om man befinner sig på fel plats vid fel tillfälle! Dock styrs ju slumpen till viss del av andra planerade och genomtänkta val vi gjort innan.

Pratade alldeles nyss med en granne om att jag skriver om slumpen i denna krönika. Han tipsade mig om en bok i ämnet Slumpen är ingen tillfällighet, som fått blandade recensioner. Den ska jag läsa!

Man behöver inte fördjupa sig i ämnet egentligen. Men det är fascinerande att fundera över slumpens betydelse i den egna tillvaron!

Kastanjerna blommar och tornseglarna flyger gällt skrikande över gården i solvärmen. Det är väl ändå inte en slump?!

Ansa Messner