Webbkrönika – Birger är sann lokalhistoria

Bilden ovan: Birger Larsson i SBK:s klassiska klubboverall vid installation av ny belysning i båtklubben i Pålnäsviken under 1990-talet.

Hela Saltis är fullt av minnen för mig, nu när vårkänslorna sprutar och jag rör mig känns som att varje hörn har sitt historiska vingslag att störa min tanke eller få mig att le.

Ta en plats som båtklubben (Saltsjöbadens Båtklubb) där jag spenderat så många timmar av mitt liv inte minst nu i intensiva vårrustningstider. Jag var med min morfar Birger Larsson som jag vet var en välkänd saltisprofil, alla ni som känner honom som Birger i klubben, vinkande gubben i röda Amazonen eller Lokförare Birger ler säkert inombords nu.

Ta de populära röda bodarna i perfekt söderläge på bryggan i Pålnäsviken, nästan kö dit en solig Corona dag. De står på Kolbryggan, den bryggan och faktiskt samma pålar som det nyrenoverade däcket vilar på var förr i tiden flera meter högre upp.  Här lossades allt Stenkol till Stockholm back in the days.

Min morfar ihop med bästa kompisen Yngve Smed (Saltis smed) sågade ner pålarna till nuvarande höjd och byggde bryggan en smällkall vinter gissningsvis på 60-talet. Helt ideellt och på fritiden ”vi måste ju ha bryggor till klubben,” som morfar beskrev det och han berättade ofta att de fick lyxiga mackor av Blomman (Chark kung på Sabisbutiken i Neglinge) så det var ju rena lyxen… Tjugo minusgrader såga och bulta bryggor på isen för några mackor… Nästa gång du sitter och solar med ryggen emot en av bodarna -tänk på morfar, vet du förresten varför bodarna står på medar?

Titta under bänken nästa gång så ser du att de har snedsågade medar under. Det är för att morfar har spelat ner dem från vägen ovanför till sin nuvarande plats på bryggan, sedan de fåtts till skänks till klubben på något sätt jag inte minns.

Jag tycker lokal- och då menar jag superlokal historia och historier är fängslande och en superviktig del av ett samhälle eller en bykänsla. Så jag vill verkligen uppmana er att höra er för med oss ”urinvånare” hur det var och varit och samtidigt att ni tar på er det ansvaret för kommande generationer i Klubben vid havet… Jag vet att det finns många fler än jag som sitter på intressant lokalhistoria och vi delar gärna med oss av de ibland otroliga historierna.

Robert Dybeck