Lokal historia om Plyms varv på Baggensudden

Historiskt har det funnits många som livnärt sig på båtbyggeri och båtrenoveringar i Saltsjöbaden med omnejd. Men tomtmark nära vattnet är dyr idag och det blir mindre och mindre plats för båtvarv och marinor. Ett av de mest kända varven som fått ge plats för bostäder är Neglingevarvet, eller Plyms varv som det ofta kallas efter båtbyggaren och varvsägaren August Plym. På den före detta varvsfastigheten finns idag kontorslokaler, radhus och bostadsrättslägenheter.

”En lång epok som är väl värd att minnas, särskilt för dem som bor på den historiska marken på August Plyms väg vid Vikingavägen på Baggensudden”, skriver Gerd Holmer Eriksson i en redogörelse för varvets historia som vi är glada att få publicera här i nummer 11, 2024, av Saltsjöbladet.

Stockholms Båtbyggeri AB startade på Liljeholmen med August Plym i spetsen den 20 november 1893. Grattis till detta 131 åriga aktiebolag. August blev känd som en respektingivande båtkonstruktör med stor yrkesskicklighet. Tidigt blev varumärket PLYMS ett känt begrepp.

Många varvsarbetare följde med vid flytten till Neglinge 1904. Där var ont om bostäder, så Plym lät bygga två större bostadshus intill varvet. Husen kallades Mahognyvillorna. Det var faluröda träbaracker med fyra lägenheter på ett rum och kök i varje hus. Lägenheterna utrustades med vedspis i köket och kakelugn i rummet.

I anslutning till husen fanns uthus, vedbodar och utedass.

Det byggdes en stor båthall som inrymde utslagsvind, virkestork, snickeriverkstäder, mekanisk verkstad och smedja. Smedjan var en av de bäst utrustade i landet. KG Lindblad har berättat om arbetet i smedjan där han började som 14-åring. De bockade spant, smidde bult och nitar och under vintern gjorde man beslag och block. Arbetet med att gjuta blykölar krävde långa arbetsdagar. Den största kölen som KG gjöt vägde tretton ton. I grytorna eldades det med ved. Elektricitet kom först 1925.

August Plym levde mellan 1856 – 1924 och blev 68 år. Under sitt liv blev han internationellt känd konstruktör och båtbyggare. Han tog intryck från sina resor till både England och Amerika.

Han och hans hustru Frederique fick fyra söner som betydde mycket för varvets fortsatta utveckling.

Gustav, Carl, Bengt och Oscar var alla intresserade av båtlivet på olika sätt. Yngste sonen Oscar tog aldrig aktiv del i Neglingevarvets skötsel som bröderna gjorde, men han blev framgångsrik kappseglare och var bland annat svensk mästare i Starbåtsklassen och i isjaktssegling. Tre generationer Andersson var representerade på varvet. Det var en uppskattad båtbyggarfamilj med namnen Fredrik, Carl, Oscar, David och Sven.

Varvet såldes 1974 till Jan Benson. Det sista träbåtsbygget blev Peter Norlins AGNES som sjösattes 1975. Acke Lindberg var då arbetsledare och verkstadschef. Några år senare delade Jan verksamheten med Gert Eriksson.

När Gert tog över hela verksamheten 1980 blev det ett fullservicevarv som moderniserades och de Plymska traditionerna fördes vidare med kunskap och kvalitet. Verksamheten fortsatte 1991 på Kvarnholmen. Inte kunde man ana att Gert och jag skulle driva bolaget vidare i mer än 40 år. Bolaget lever ännu, men vi har dragit oss tillbaka och njuter av det fria livet. Vi har känt ett ansvar över varvets rika historia, så aktiebolaget är för oss fyllt med känsla och mycket innehåll.

Med höga ambitioner och glädje tillsammans med kunniga arbetskamrater och schyssta kunder har vi kämpat i vått och torrt med stora renoveringar och ombyggnader av både gammalt och nytt.

För att hålla intressant båthistoria och fina minnen vid liv är det guld värt att ha ett Sjöhistoriskt Museum, där finns båtritningar och halvmodeller från varvet bevarat. Under våra år i Saltsjöbaden har vi hört många berättelser om hur intresset för båtar och båtliv började tidigt, just på Neglingevarvet.

Vad betydde kvinnorna? Det fanns varvsdamer med läppstift och varvskärringar med skinn på näsan. I Varvsföreningens dokumentation från 1934 beskrivs deras existens som charmanta inslag vid fester, men att denna dolda resurs borde uppskattas och uppmärksammas lite bättre. Kanske är det därför båtar har fått kvinnors namn på bordläggningen för de flesta var ju skönheter!

Till de olympiska spelen i Sverige 1912 byggde Plyms ett skepp i Vikingastil. Skeppet länsade in i Sandhamn den 24 juli 1912. 1981 donerades skeppet till föreningen Täby Vikinga Skeppslag. Hoppas skeppet lever vidare!

För övrigt lät Jacob Wallenberg bygga fyra segelbåtar och alla med namnet REFANUT. Många fler båtar borde nämnas, men det kan säkert någon annan berätta om.

Båtar som var beställda och klara för leverans fick en vackert snidad rorkult, om allt var slutbetalt!