Lite krångligt då som nu

”Min mor, Märta Ekdahl/Klintenberg berättade att när hon som ung tjej skulle besöka Stockholmsutställningen 1930 så fick hon ta tåget till Stadsgården och sedan en färja över till Kungsträdgården och därifrån ta sig till Djurgården och Stockholmsutställningen. Kanske lite aktuellt idag när Slussens ombyggnad gjort att vi fått en krångligare resväg in till Stockholm igen. Även Katarinahissen renoveras och byggs om.”
Det skriver Liliane Björklund, uppvuxen i Saltsjöbaden och på Älgö. Minnet av mammans beskrivning av resvägen har fått henne att titta lite närmare på hur man tog sig från Saltsjöbaden till Stockholms innerstad innan Saltsjöbanan drogs ända fram till Slussen och nya Katarinahissen invigdes.

Den 2 juli 1893 öppnades järnvägen för trafik mellan Tegelviken nedanför Åsöberget och Saltsjöbaden. Två ångfärjor vid namn ”Saltsjöbaden” sattes då i trafik mellan Tegelviken och Karl XII:s torg.
När järnvägen blev färdig till Stadsgården flyttades färjeanläggningsplatsen till hamnen där. Saltsjöbanan fram till Stadsgården invigdes den 24 december 1893.

Stadsgården 22 – en ny fastighet togs i bruk 1912.
Fastigheten inrymde stationshus, godsmagasin och bolagskontor för Järnvägsaktiebolaget Stockholm-Saltsjöns VD.
Med Lokattens trappor fanns förbindelse med Katarinavägen och en viadukt över spåren ledde till ångfärjehamnen.
1936 drogs banan ända fram till Slussen där en ny slutstation ”Stockholm-Saltsjöbaden” hade anlagts. Stadsgårdens station och ångfärjetrafiken från Stadsgården till Karl XII:s torg lades ner. Stationen flyttades alltså till Slussen 1936 och samma år invigdes också nya Katarinahissen. (Den första Katarinahissen hade invigts 1893).
I bakgrunden på de båda bilderna till höger (3 & 4) syns nya Katarinahissen under byggnad, men man hade ännu inte börjat förlänga Saltsjöbanan fram till Slussen.
Jag skulle därför tro att bilderna är tagna 1935 eller tidigare.

Bild 3

Bild 4
Gångbron på bilden (4) var ju en anslutning mellan Saltsjöbanan vid Stadsgårdens perrong och färjorna, för att man skulle slippa gå på växeldragen på kajen.
Det märkligaste är att perrongtaket fortfarande hänger kvar än idag, trots att stationen ju sedan länge är nedlagd.
Färjorna mellan Saltsjöbanans station vid Stadsgården och Karl XII Torg gick till år 1936 när slutstationen flyttades till Slussen. Färjetrafiken drevs av järnvägsbolaget och färjorna gick efter en tidtabell som anslöt till tågen. Det är faktiskt två av de gamla färjorna som var fortfarande i trafik 2016. Saltsjöbaden 1 är Djurgården 7 och Saltsjöbaden 3 är Stockholms Ström 2.
Bakom stationen fanns också en hiss upp till Katarinavägen. Bredvid hissen finns också trappor. Trapporna är kvar än i dag och så även byggnaden för hissen.

Ur trafiksynpunkt är det också viktigt att notera att spårvägs-förbindelserna över Slussen inte öppnades förrän efter att Saltsjöbanan invigts. Det fanns ett spårvägsnät på Södermalm och ett annat på Norrmalm. Detta gjorde att förbindelsen Saltsjöbanans station vid Slussen till Norrmalm var ganska jobbig utan färjan. Slussen var alltså inte en lika naturlig ”hub” för samfärdsel som den är i dag. Färjorna var Saltsjöbanans främsta anslutning mot City.
Inte så helt konstigt eftersom Stockholms dåvarande ekonomiska centrum låg vid Kungsträdgården-Norrmalmstorg-Stureplan.
Den första Katarinahissen invigdes 1893 och revs 1933. (Bild 6)

Bild 6

Nya Katarinahissen invigdes 1936 i samband med att Saltsjöbanan flyttat fram sin ändstation i Stockholm till Slussen. Nya Katarinahissen var ritad av arkitekterna Olof Thunström och Eskil Sundahl, anställda vid KF:s arkitektkontor. Hissen togs ur drift 2010 av säkerhetsskäl.

I samband med ombyggnaden av hela Slussenområdet pågår nu en ombyggnad och renovering av Katarinahissen. Den beräknades vara klar tidigast hösten 2022 men kommer att vara försenad.

Liliane Björklund