Lars Westman – Minnesord

Lasse Westman, vår meste Saltsjöbadsskildrare har gått bort 86 år gammal. Hans koppling till Saltsjöbaden börjar år 1900. Då flyttade hans farfar Carl med sin familj från Stockholm till en hyrd villa på Ringparksvägen. Han kom att bli en av tidens mest tongivande arkitekter under den epok vi kallar nationalromantik. Carl Westmans mest kända större verk är nog Stockholms Rådhus, men han var också framstående villaarkitekt och ritade många saltsjöbadsvillor, bl.a. en åt sig själv på Danska Backarna 16.

Där växte sex barn upp, äldst var Ragnar född under USA-vistelse 1894.
Han blev ingenjör på Ångpanneföreningen. Han gifte sig med grannflickan Hildegard, flyttade runt i Sverige för jobbets skull men bosatte sig sedan i Tattby på Knut Wallenbergs Väg i en stor tjärbrun sekelskiftesvilla. Där kom Lasse och brodern Staffan att växa upp. Lasse var intresserad av fotboll, jazzmusik och flickor förstås. Efter avbrutna gymnasiestudier i Samskolan tog han studenten i Stockholm. Han hade redan prövat journalistyrket genom att skriva idrottsreferat för Saltsjöbadens Tidning och han började nu vikariera på den socialdemokratiska Stockholmstidningen. Saltsjöbaden var ett konservativt borgerligt samhälle men Lasse blev och förblev en vänsterman med stark sympati för socialdemokratin och Folkhemstanken.

Efter studenten reste han till Spanien, då diktatur under Franco. Det stärkte hans patos för demokrati. Pappa Ragnar hoppades att han skulle bli berömd arkitekt som farfar men Lasse blev journalist. 1966 fick han ett erbjudande från KF-ägda tidningen Vi att bli medarbetare och krönikör och där medarbetade han under mer än 45 år i varje nummer under rubriken Bakvagnen. Lasse hade fria händer att skriva om vad han ville och det kunde handla om allt från stort till smått, oftast dagsaktuellt och alltid koncist pregnant och roligt. Han var en säker stilist och var livrädd för att vara tråkig. Risken för det var minimal. 1975 fick han Stora Journalistpriset för en artikelserie i tidningen om småkriminella i rätten.

Om sin uppväxt har han skrivit ingående i böckerna ”X-et och Saltsjöbaden” och ”Det sjunger om Sinatras dojor”. Där berättade han om sin barn- och ungdom, om kompisar, saltsjöbadsfamiljer och inte minst jazzmusiken, där Frank Sinatras och Ava Gardners vistelse på Grand Hotel under sverigeturnén 1953 var och förblev en höjdpunkt. Viktiga var också mötet med de många saltsjöbadskonstnärerna som X-et, Oskar Bergman och Anna och Marja Casparsson. Han vidgade temat Saltsjöbaden i boken ”Örnen har landat, på en åker”, en berättelse om familjen Lepps flykt från Estland under andra världskrigets dramatiska år 1944.

Saltsjöbadens tillblivelse genom initiativ av finansen i form av Wallenbergklanen intresserade honom mycket och om det berättade han i boken ”Till Saltsjöbaden” (2012). Omslaget gjort av farmor Elin Westman 1896 som affisch och reklam för den nya badorten. Saltsjöbaden var och förblev hans älskade hemort. Men han ville inte bo där. ”Det var för laddat, bättre att ha på lagom avstånd”. Han bosatte sig istället med hustrun Elin i Henriksborg i Nacka. Men han kom ofta ut hit och hälsade på, han hade ju många vänner här. Vid ett flertal lokala kulturarrangemang bidrog han med sin berättarkonst. På senare år kunde man se honom på Tippen på besök i bokhandeln eller drickandes kaffe på Sweet & Pure.
Lars Westman var en mycket beläst person. Han hade studerat konsthistoria vid Stockholms universitet och skrivit uppsats om Le Corbusier och folkhemmet. Kulturhistoria, geografi och resor intresserade honom. Det blev många böcker, ett trettiotal. De kunde handla om Selma Lagerlöf, sekelskifteskonstnärer eller antikens medelhavskultur. Men det blev även läroböcker för skolan, som läse- och geografiboken ”Pojken och Tigern”, en efterföljare till Selma Lagerlöfs ”Nils Holgersons underbara resa”.
Till medelhavskulturen och Spanien återvände han alltid och landet blev nästan ett andra hemland. Om det berättade han i boken ”Barcelona – Barcelona” (1991).

Lars Westman skrev med underfundig humor och stark känsla för språket. Det finns andra böcker om Saltsjöbaden men inga som hans. De är sprungna ur en sann berättartradition, ”alldeles sant på Lasse Westmans vis”.

Vi i Saltsjöbaden har mycket att tacka Lars Westman för.

Olle Ljungström
Jesper Steen