Krönika – God Jul På ditt eget vis

Just nu susar allt möjligt omkring i luften. Ja, snö förstås, men också ny statsminister, stort klimatmöte och vaccinpassens vara eller icke vara. Nya covidvarianter gör att vi far som möss på hal is, hit och dit. Hur ska vi göra med vaccin, resor, konserter och möten? Det märkliga är att många ändå verkar rätt stadiga och lugna när man ses och pratar. Kanske orkar vi helt enkelt inte hetsa upp oss eller låta oss skrämmas mer. Man kan begripa och/eller ha åsikter i sansat lugn också.

När jag går mina kvällspromenader med hunden i mörkret och kylan, lugnas jag av adventsstjärnorna i fönstren, varmt och vackert ljus. Det är som det ska vara. En snöig kväll såg jag en ängel under den stora lönnen på gården. Någon väldigt liten person hade lagt sig ner i snön och gjort en alldeles perfekt ängel där. Jag blev stående en stund och mindes. De egna änglarna i barndomen; sonens och mina änglar från det han var liten fram till tonåren – alltid snöänglar i den första snön. Det är också som det ska vara, även om det bara är tre centimeter snö ute.

De kalla decembermorgnarnas soluppgångar är milt spektakulära, en slags motsägelse av naturen – ni får något vackert, med en liten orangerosa sol som ligger lågt på horisonten, moln med lysande guldkant och blekt blå himmel, men då får ni titta ordentligt. Tack, jag tittar och gläds! Frostklädda buskar glittrar i vintersolen. Behöver man egentligen julgran då? Bilrutorna är fulla av stjärnor vissa morgnar. Sällan tänker man på det när man stressad skrapar rutorna för att komma i väg.

Det tunna snötäcket är fullt av spår, som alla berättar något, om man ger sig tid läsa. Där har en mus skurrat över snön. Otaliga gånger har den besökt aroniabusken, som är full av svartblå frusna bär. Från andra hållet fågelspår under samma buske. En fågelvinges ytterkant i snön – en skata som ångrat sin inflygning och lyft igen?! Förmodligen på grund av kattspåren intill.

Snart stundar julen för de flesta av oss. Julen är för barnen och de gamla sägs det. Njae. Det är nog mer komplicerat än så. Religion kanske inte är det första människor tänker på idag, även om det är grunden till firandet. Familjeband. Chans att träffa vänner och släkt. Möjlighet att få pyssla, pynta och laga mat i vintermörkret. Lyssna på julmusik tills man aldrig mer vill höra en julsång. Sjunga tillsammans. Julklappar inte minst – och rim till dessa i vissa familjer. Tanken på de som inte har det vi har. På nätet ser jag flera som hjälper till att samla in det många av oss egentligen inte behöver – ett stort arbete i sig att få det att fungera. Medmänniskors hjälp till behövande är också jul!

Men, det är ju ett par veckor kvar till julafton. Jadå. Man kan vila lite emellanåt. Läsa en extra saga för barnen, träffa vänner, städa sig fördärvad eller titta på Jul med Ernst. Om man vill. Om man inte vill, bara vill vara i fred ett tag, kan man äta Bullens Pilsnerkorv till lite glögg i stearinljusens sken och begrunda tillvaron.

God Jul, som vanligt eller på ditt eget vis!
Ansa Messner

Ansa Messner: Julen har numer få måsten för mig. Adventsstjärnor, amaryllis, hyacinter och att sjunga och lyssna till julsånger är dock viktiga ingredienser. Nödvändig mat är nog smörstekta brysselkålshalvor, prinskorv och lite julmust, även om jag äter annat traditionellt också.