Krönika – En plats för reload

Tidigt 80-tal. Januariskymning i Saltsjöbaden. Det yr lite snö i luften och dunklet lägger sig. Själv är jag uppe på golfbanan där det är lite rimfrost och partier av ett tunt tinat och fruset snölager. Jag nöter på rimfrosten med mina Sundinsskidor av trä. Det är jag och några gamla gubbar där, som vanligt.

Varv efter varv bort till pumpstationen och tillbaka, gubbarna hejar och någon enstaka hundägare lommar förbi. Det luktar så där karaktäristiskt som det bara kan göra på golfbanan en vintereftermiddag när vädret är runt nollan och det är så grått som att någon har lagt en ullfilt över alltihop.

Till slut dyker Lasse Englund upp och skriker av glädje över att det går att åka skidor igen. Jag kan inte annat än hålla med. Jag ligger bakom Lasse några varv där han nöter på. Han visar mig enbensskejt som just håller på att slå igenom i världsskidåkningen. Jag testar lite – och jag älskar det direkt! Vilken fartkänsla och vilken kurvtagning man kan göra, jag känner mig som amerikanen Bill Koch som utvecklat skejttekniken. Just den där januarieftermiddagen i skymningen lades grunden till min livslånga skidglädje.

Inte i min vildaste fantasi
Den där säsongen kulminerade för min del med Nackamästerskapen vid Samskolan tillsammans med bröderna Stjernström från Solsidan. Något mer snö den dagen, men inte mycket mer.
Inte kunde jag i min vildaste fantasi då tro att golfbanan i Saltis skulle bli ett av Mellansveriges bästa skidarenor med konstsnöanläggning av världsklass.

Idag 40 år senare är jag barn- och ungdomstränare i SIF Skidor. Tillsammans är vi ett gäng energirika ledare som håller på att bygga upp en unik verksamhet i skidstockholm. Vi är en av få klubbar som erbjuder hela spektrumet av skidträning för barn, ungdomar och vuxna – nybörjare, motionärer, elitmotionärer och rena elitåkare. Förutom energirika och kloka ledare har vi en fantastisk arena att få vara på, vilket i princip är en nödvändighet nuförtiden. Häng med du också! Själv eller med barnen.

Igelboda, mitt eget Bullerbyn
Efter det där skidpasset på golfbanan springer jag hem med skidpjäxorna på och skidorna under armen. Någon ropar ”Heja Gunde” vid Tippens station. När jag passerar järnvägsspåret vid Igelboda station känner jag lugnet i kroppen. Här växte vi upp och här la vi grunden till våra liv och byggde Satsning-kulturen som gjorde oss så starka. Igelboda är än idag mitt eget Bullerbyn.

Idag kommer jag ibland hem från jobbet helt slutkörd i huvudet efter en dag med hög anspänningsnivå. Då har jag några ställen för reload eller till och med restart av hjärnan. Antingen ett kallt dopp nere från bryggan i Järlasjön där jag bor idag, ett skidpass på Saltis golfbana eller en promenad i Igelboda alldeles för mig själv i skymningen. Här känner jag fortfarande varje sten, varje stig och smitväg genom häckar och över gräsmattor. Mycket är nytt men det mesta är sig likt. Tryggheten finns kvar där.

Saltis har det mesta i form av unik natur och topografi och en otrolig bredd av aktiviteter. Ni som bor här, ta hand om det. Ni som är besökare, njut.

Fredrik Trahn

Fredrik Trahn är född och uppvuxen i Igelboda i Saltsjöbaden och numera boende i Järla Sjö. Han återvänder varje vecka till barndomskvarteren. Fredrik är passionerad skidåkare och jobbar med kommunikation.