Krönika – En källa till skratt

Sociala medier kan man tycka mycket, eller lite om. Facebook med gruppen “Saltsjöbadens anslagstavla”, ett fenomen och källa till skratt, frustration och undertryckt ilska blandat med allmännyttig information.

Särklass i topp återfinns rubriker om bortsprungna hundar och oansvariga ägare. Bajspåsar som ligger och skräpar. Okopplade hundar i Erstaviksreservatet. Omgående fylls svarsfältet av ilskna kommentarer om koppeltvång och röda arga emoijs. Retoriken från, vad jag förmodar är de oansvariga hundägarna, är att katter minsann, de springer lösa och är rena mördarmaskinerna. De äter upp alla småfåglar och släpar fram möss i drivor. Oftast hittar hundarna hem ovetande om vad de har ställt till med i det sociala flödet.

Ett annat populärt ämne är mängden mopedbilar i vår by, dess förare utan mognad och någon som helst förmåga att följa trafikregler. Här utpekas främst oansvariga föräldrar och deras bristfälliga uppfostran. Om man orkar läsa vidare i flödena är mopedbilar dessutom trafikfarliga och håller absolut inte någon säkerhet. Här får sig föräldrarna ofta en släng också av sleven att de utsätter barnen för fara.
På en värdig tredje plats skulle jag vilja drista mig att utpeka parkeringsböter. Bilar bötfälls vid Samskolan, vårt affärscentrum och nu senast vid monumentet på Skogsö. Sommartid lappas det även friskt vid tennisbanorna och på Älgö. Lapplisor från diverse parkeringsbolag tjänar stora pengar på bilar som står galet.
Så här på hösten har vi en återkommande uppmaning på anslagstavlan. Avsaknad av reflexer på barn och vuxna, i höstmörkret.
Nu är det ju inte bara elände som står på Anslagstavlan, som med sina troll står med pekpinnar och moralkakor i svarskommentaren.
Ett stående och populärt inslag är försäljning av honung från gårdar i närområde som säljs på Jordgubbsparkeringen.
Viltkött till salu och unga entreprenörer som säljer färskt hembakt bröd för hemleverans eller vid bron vid Restaurangholmen. Aldrig att man kan säga nej till något sådant.

På Anslagstavlan får du får reda på när polisen visar sin närvaro och när de står med kamera vid Fisksätraavfarten. Du vet när Nattvandrarna är ute och vaktar på dina ungdomar som är ute på bus i området. Du får reda på att någon kör för fort på Stockholmsvägen, och ler i mjugg när du vet att färden kommer att ta ett abrupt stopp när bilen når fram till vägbulan utanför Solgården. Hur många avgasrör har inte åkt av där? En annan populär raksträcka att köra fort på är ju annars den vid gamla Sabishuset på Solsidan, även den med en elak vägbula utanför sushin. Den är galet effektiv för hur långsamt jag än kör så känns det som om jag ska lämna avgasröret på vägen.

Som båtägare blir man plågsamt varse att din båt just nu ligger under vatten vid Neglingebron enbart upphängd i förtöjningstamparna, eller att den drivit upp på Erstaviksbadet, utan motor..

Häromdagen slog jag en lov kring den “riktiga”, fysiska anslagstavlan på Tippen. För den oinvigde sitter den vid ingången från tåget. Hundvakter sökes, pianolektioner erbjuds. Den är skönt befriad från kommentarer och åsikter som inte hör hemma. När höstmörkret infinner sig ber jag redan nu ödmjukt om ursäkt i förväg då jag med stor sannolikhet kommer att missa att plocka upp bajset efter min hund. Inte av illvilja eller lathet utan för att det ibland är stört omöjligt att spåra den lilla rackarns bruna korven i lövens mustiga färger. Mitt barn inträder dessutom snart moppeålder och jag hoppas att jag inte kommer att få läsa om hennes framfart i trafiken på Anslagstavlan. Glöm inte reflexerna, haha, De räddar liv!

Malin Du Rietz

Malin Du Rietz är hundägare med en vit fyrbent följeslagare, som fungerar som PT, psykolog, snuttefilt och värmekudde.