Älfvåg – En Djurgårdare till Saltsjöbaden

Månadens rubrik handlar inte om någon hockey eller fotbollsspelare från Djurgårdens IF som skrivit på för Saltis, vilket i och för sig vore kul om så vore fallet. Nej utan månadens lilla nostalgitripp handlar om hur man flyttade en hel skolbyggnad från Djurgården till Saltsjöbaden.

Detta skedde i slutet av artonhundratalet (1897). Bakgrunden till det hela var så enkelt som att befolkningsutvecklingen i Saltsjöbaden var mycket stor i slutet av förrförra seklet. I takt med befolkningsökningen blev behovet av en läroanstalt stor i form av en folkskola, allt i folkskolestadgans tecken. Myndigheterna i Nacka var inte så intresserade av att lösa problemet och ville slippa de utgifter en ny skola skulle innebära.

Man tyckte kanske att folkskolan i Sickla kunde duga även för barn från det där lilla villasamhället ute i skärgården som tillkommit för att Wallenberg byggt en järnväg. Efter påtryckningar hos folkskoleinspektionen beslutades det 1896 om folkskola i Saltsjöbaden. En lämplig skolhustomt skänktes av järnvägsbolaget belägen mellan bostadshusen i Neglinge och Moranäs.

Nu gällde det att bygga ett lämpligt skolhus. Då fanns det en försigkommen grosshandlare vid namn Bengtsson som visste om den förestående Konst och Industriutställningen på Djurgården som skulle hållas året därpå(1897). Han visste att där skulle det visas upp ett exempel på en typisk folkskola på landet i form av ett uppfört skolhus. Detta för att påvisa hur långt Sverige hade kommit i sin folkskolereform. Grosshandlare Bengtsson kontaktade utställningen och framförde sitt intresse om att få överta byggnaden efter utställningens slut.

De allra flesta byggnader på utsällningsområdet (vissa står kvar än idag) ändå skulle rivas efter utställningens slut. Utställningens utskott gick med på förslaget att riva och återuppbygga skolhuset i Saltsjöbaden. Det hela underlättades kanske av att K A Wallenberg satt med i utskottet! Efter diverse möten och diskussioner i ämnet blev så bestämt; En Djurgårdare skulle få flytta till Saltsjöbaden. Allt gick enligt plan och i maj 1898 kunde så Saltsjöbaden få sin egen folkskola. Byggnaden inrymde folkskolesal för 48 barn och en småskolesal för 36 barn samt bostad för lärarpersonal. Byggnaden var på sin tid en mycket charmig och för ändamålet fin byggnad där den låg i sluttningen upp från Neglinge Station. Att den snabbt blev för liten och var tvungen att endast ett tjugotal år efter invigningen byggas till är en senare historia.

Till nästa gång har jag blivit ombedd att få ihop någon händelse eller anekdot från TIPPEN, som firar 50 år. Vet inte hur det skall gå? Mina tidiga minnen från TIPPEN består mest i tjuvrökning, godisfrosserier samt körning på illegala mopeder utanför korvkiosken. Vi får se vad det blir. Innan dess skall jag min vana trogen göra mitt årliga studiebesök på kärnkraftverket på Three Mile Island.

Hälsningar
Mats Älfvåg