Älfvåg – Grand Restaurang i lågor

Så var det då dags för årets sista nostalgikrönika. Även denna gång spinner jag vidare på min inslagna bana med eldsvådor som ämne.

Som jag skrev i oktobernumret har Saltsjöbaden drabbats av ett flertal bränder genom åren. Den mest kända och kanske den mest förödande branden är utan tvekan den i december 1968. Det är precis femtiofem år sedan Saltsjöbaden blev av med ett av sina mest kända landmärken, nämligen Grand Restaurang. Denna ikoniska restaurang i skärgårdsmiljö var en borgliknande byggnad med två stora terrasser samt ett högt torn som gjorde byggnaden till ett omisskännligt landmärke.

Kort historik: Restaurangen låg på Nedergårdsön senare omdöpt till Restaurangholmen och invigdes 10 maj 1893 för att fungera som restaurang och matsal till Grand Hotel som till en början saknade egen matsal. Det visades sig snart att detta inte var en bra idé eftersom hotellgäster speciellt vintertid inte ville ta en promenad över till ”ön” för att kunna äta. Detta medförde att hotellet efter några år byggde sig en egen matsal och Grand Restaurang blev en ren sommarrestaurang. Den så populära och ståtliga byggnaden fick uppleva sjuttiofem år av framgång innan den en decembernatt 1968 av okänd anledning plötsligt stod i lågor. Att försöka släcka en övertänd nästan hundraårig träbyggnad var en hopplös uppgift, byggnaden var räddningslöst förlorad. Genom eldsvådan försvann inte bara en känd siluett i Stockholms Skärgård utan även ett kapitel av Saltsjöbadens historia.

Vid förra redaktionsmötet på ” Bladet” fick jag i uppgift av redaktör Eriksson att ur mitt arkiv ta fram något gammalt fotografi på Grand Restaurang, – det borde väl finnas något där man ser byggnaden på kommenterade han. Efter en djupdykning i arkivet kunde jag snabbt konstatera av restaurangen finns med på nästan samtliga kända vykort från Saltsjöbaden utgivna före 1968. Detta understryker vikten av byggnaden för Saltsjöbaden som en känd bad och kurort. Så dessa rader blir mina minnesrader till den ikoniska byggnaden som gick upp i lågor för exakt 55 år sedan (20 dec). Därmed sätter jag punkt för mina skriverier denna gång och passar på att tacka er läsare för alla läsarbrev (oftast via mail/SMS) som inspirerar mig att fortsätta med mina månatliga rader.

Från Olivettin återstår nu bara för mig att önska alla läsare;

En riktigt God Jul
Mats Älfvåg