Älfvåg – Karin en kopp kaffe, tack!

Bildtext ovan: Karin Björquist keramiker och formgivare vid Gustavsbergs Porslinsfabrik i hela fyrtiofem år. Stilren med en vardags elegans som gjort Karins kopp från 1957 tidlös. De koppar som beställdes av hotellet i Saltsjöbaden blev försedda med deras snygga symbol; Sjöjungfru med treudd. Var det kanske den snygga sjöjungfrun som fick mig att stjäla en av Karins koppar den där gången nere på Sportgrillen?

Börjar denna gång med att tacka för alla läsarbrev med gissningar om vad en Karin kopp kan vara.

Det var ju så att jag avslutade förra månadens krönika med att berätta om en kommande kaffekopphistoria, alla gissningar var fel – Nej det skall inte handla om något minnesvärt kafferep hos redaktör Erikssons fru Karin eller min hustru Karin och inte heller hos min mor Karin – Oj, det blev många Karin. Nej någon helt annat.
Det blir en enkel story om en kaffe- kopp som jag i unga år stal nere på hotellet. Tror och hoppas att stölden är preskriberad och att jag är ursäktad av hotelledningen för stölden av det som skulle bli min favoritkopp. Koppen har överlevt diverse flyttar och diskmaskiner och tas numera endast fram vid “egen tid” med en god kopp kaffe. Vad är det nu för speciellt med denna kopp undrar ni nog säkert? Inget speciellt egentligen, förutom att den är snygg och god att dricka ur.

På senare år har jag intresserat mig för koppens ursprung och det kommer här: Det hela börjar vid den där bruksorten på andra sidan Baggensfjärden vid namn Gustavsberg, orten med den kända porslinsfabriken. Alla porslinsintresserade tänker givetvis på Stig Lindberg och Wilhelm Kåge när man pratar om porslin från Gustavsberg. Men dessa formgivare har ingenting med min kopp att göra har det visat sig. Vid fabriken fanns det på sin tid en viss keramiker och formgivare vid namn Karin Björquist(1927-2018) som är mamma till en hel rad kända och snygga serviser och däribland min kopp.

Artikelnummer 456 från Gustavsbergs Porslinsfabrik, Karin Björquists verk från 1957. Stämplad i botten både med Gustavsbergs klassiska ankare samt Nordiska Kompaniet som stod för försäljningen.

Karin var aktiv vid fabriken i hela fyrtiofem år och dess konstnärlige ledare 1981-86. Hur hamnade hennes servis på hotellet på andra sidan fjärden? Om Gustavsbergs porslin duger till Nobelfester borde det väl duga åt våra gäster, oss kan man tänka sig att hotelledningen resonerade? Så kom det sig att man införskaffade Karins koppar att servera kaffe ur och just en sådan kopp stal jag en vårkväll nere på som man sa förr “Sportgrillen”. Servisen formgav Karin Björquist 1957 som snabbt blev en mycket populär servis på hotell och restauranger runt om i vårt avlånga land. Att det var Nordiska Kompaniet NK som var ensamsäljare och levererade kopparna gjorde nog inte saken sämre. Det är nämligen både NK och Gustavsbergs stämplar i botten. Eftersom fantasin och inspirationen tryter något i dessa pandemiska tider så blev det inte mycket till historia denna gång, men nu vet ni i alla fall vad jag helst dricker mitt kaffe ur. Till alla nyfikna kan jag meddela att min gamla Halda inte har fått någon värdig efterträdare, så vikarien Olivetti får gå ett tag till.
Glädjande nog konstaterar jag att våren är riktigt på väg.

Nästa månad blir det Ångbåtsbiff ombord på Express.
Hälsningar Mats Älfvåg