Krönika – Full frihet

Malin du Rietz är uppvuxen i Saltis, hundägare och positiv till det allra mesta.

Så här efter nyår ligger de flesta båtar under presenningar i väntan på vårrustning och iläggning. Nere på KSSS ligger båtar och jollar på rad på hamnplanen. Några tappra Laserseglare är ute och tränar i den milda vintern. I den röda stugan där Skota Hem huserar planeras säsongen för att möjliggöra segling för alla. Att låta ett funktionshinder stoppa dig är inte ett godtagbart skäl på dessa bryggor. Full frihet i anpassade båtar är en oslagbar känsla för någon som annars är begränsad på land av rullstol. Emma och Sara, som med stor uppfinningsrikedom, jävlar anamma och hjärta driver denna verksamhet sedan många år, såg till att jag själv återknöt banden till havet efter en olycka. Fantastisk upplevelse.
Vatten har alltid varit ett livselixir för mig. Född är jag i fiskens tecken dessutom. Mannen jag lever med älskar också havet. Uppvuxen i skogen som han är, måste hans förfäder varit sjömän.

När min dotter låg i min mage uttryckte hennes pappa en oro: tänk om hon inte kommer att tycka om båtar eller vatten?! Helt i onödan. Min rödhåriga jänta är lika förtjust i vatten som alla vi andra. Tur är väl det. Vad vore väl en sommar utan vatten, båt eller en brygga att sitta på?

Till och med vår hund kvalar in i vår vattenfamilj. Golden retriever älskar oftast vatten i alla former, även den leriga varianten. Vår är inget undantag. Han sitter helst i vattnet, är i närheten av vatten, ligger på en klippa eller på bryggan, eller ännu hellre i ett lerigt dike, fullt med vatten.

Närheten till havet är det absolut bästa med Saltis, tycker jag. Möjligheten till båtliv, brygghäng, kappsegling och fiskmåsarnas ljud. Och detta tillgängligt för alla. En stor fördel med båtlivet är att du inte behöver ha den största och flottaste båten för att njuta. Utsikten är densamma från en sunkig snurra, som från en flybridge på en miljonbåt.

Som liten spenderades mina somrar i den populära segelbåten Maxi 77, Pelle P:s konstruktion skapad för familjesegling. Ful som stryk men, som vad vi älskade den! Praktisk och lättseglad med minimalt storsegel med ståhöjd under bommen. En gigantisk genua som gjorde det omöjligt att se något i lä, och oslagbart stor sittbrunn. Vi blev omseglade av allt förutom när det brallade apa snett bakifrån. I slör i stark vind blev det liv i ”tvålkoppen med solglasögon”.

Rödtopp blev senare utbytt mot en båt med mer moderna linjer, 7/8 dels rigg, och lite fart. Vi seglade plötsligt om andra båtar, kappseglingsnerven väcktes när man gled förbi en annan båt. Vi var dödligt coola.
Nu många år senare efter år utan vågskvalp, sjörapport efter kvällsandakt så händer det. Vi har köpt en flytande sommarstuga. Ett skrov. En motor som förhoppningsvis fungerar. En hytt som kräver massor med arbetstimmar. Tid är det enda vi har, som bekant. Lust och vilja har vi också, än så länge…innan vi börjar…slipa, lacka, slipa och slipa. Att renovera båt kräver engagemang. Det kommer detta projekt kräva. Och funkar det inte, är det inte hela världen.

Vi försöker i alla fall. Mål och drömmar ger energi. Det är bra! Att se möjligheter istället för hinder. Va fan, skiter det sig, blir vi bryggseglare. Välkommen ombord oavsett.
Skepp ohoj
Styrbordsregeln: Vinden in i höger öra, då är det bara att tuta och köra.

Malin Du Rietz