“Alldeles sant på Lasse Westmans vis”

Bilden Ovan: Lars Westman var en stor inspirationskälla för oss på Saltsjöbladet och han hjälpte till med idéer och skrev många krönikor.
På bilden tillsammans med vår nostalgikrönikör Mats Älfvåg under Saltsjöbladets 25-års jubileum på Tippen.
Foto: Johan Eriksson

Författaren och journalisten Lars Westman är död och lämnar ett stort tomrum efter sig. På Saltsjöbladets redaktion känns det lite som “vem ska vi nu fråga om det ena eller andra” och bara tanken på att han inte ska skriva en ny krönika i vår tidning, eller en text på annat håll, eller en ny bok, känns så trist.

Så det får bli ett samtal på det här viset istället Lasse, oss saltsjöbadsbor emellan, för fastän du bodde på annat håll i Nacka så var ju Saltis, precis som många andra platser du har skrivit om. en kär hemort för dig.
Det kändes alltid så tryggt, och trevligt, och kul att höra din vänliga stämma i telefonen eller i vimlet (som fanns innan pandemin) på Tippen och få en pratstund, oftast med en anekdot om nåt som hänt, nån gång, i Saltis med omnejd eller i världen. Om nåt som var bra, eller mindre bra.

Kanske var det i bokhandeln vi stötte på varandra. Dit hade du ofta ärende och så många böcker du signerat där, till glädje för så många bokköpare. Ja, där har vi det! Det var glädje du spred omkring din person, och i dina böcker, på ett stillsamt, ska vi säga lite “pojkaktigt” sätt, när du lyfte fram gamla och nya sanningar – och skrönor. Din förmåga att med få ord hitta kärnan i det du ville berätta märktes såväl i böckerna du skrev som i din journalistik, och där tänker jag på tidningen Vi där du skrev i många decennier under rubriken “Bakvagnen”. Och i dina läseböcker för skolbarn!
Hur kunde du hitta så mycket att skriva om i dina krönikor och böcker? Ofta såg du det lilla som vi andra missade och så satt din text där som en smäck. Kort för det mesta och lättläst, med en finurlig tvist eller fundering. Utan att vi märkte det blev vi bildade på kuppen, för du var ju själv som en historiebok och ett “personregister”.

Förläggaren Trygve Carlsson säger det så bra när han, i sorgens stund ska beskriva det mångåriga samarbetet och vänskapen med Lars Westman.
– Lasse var en fantastisk person, så jäkla trevlig att ha att göra med. Och så var han så otroligt bildad. Han hade stor självdistans och var väldigt generös. Hans djupa bildning och Saltsjöbaden var källor som han öste ur när han skrev sina böcker.

Boken “Till Saltsjöbaden! En skapelseberättelse” som gavs ut på Carlsson förlag 2012 är den bok som Saltsjöbadens Bokhandel sålt flest av, alla kategorier.
– Vi har sålt otroliga mängder och sålde massor redan första dagen. Han var ju en sån bra berättare, folk älskar Lasses böcker. När han och bröderna Lepp kom till biblioteket för att berätta om boken “Örnen har landat. På åkern” hade vi planerat att bjuda publiken på bubbel och snittar. Men det blev en sån trängsel att jag inte kunde komma igenom med brickorna, så det fick vi servera efteråt, berättar bokhandlaren Annika Hellman.
Hon lyfter fram hans uppskattade förmåga att berätta och hur generös han var mot folk som hade frågor när han var i butiken ibland och att han alltid hade så bra svar.
– Jag brukar säga att “det är alldeles sant, på Lasse Westmans vis, när någon frågar om nåt som står i hans böcker.

Tack Lars Westman för alla dina berättelser, berättarstunder i Nacka närradio, din frikostiga hjälpsamhet och allt du lärt oss om Saltsjöbaden och konstnärerna och husen och hemmen och högt och lågt fast “på ditt vis”. Vi saknar dig och har dig kvar i bokhyllan och tidningsstället.
Marie-Louise Gravestam